Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ny finlandssvensk skönlitteratur. Av Göran von Rettig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 LITTERATUR
blir icke symbolism i vanlig mening, men jorden blir ett väldigt
instrument, på vilket en högre vilja spelar.
Samlingen innehåller även ett par bredare lagda problemdikter av
stor bärvidd. Vid läsningen av den vackra »Saul i öknen» ringa de
underbara rytmerna i Frödings »Saul och David» lätt för ens öra,
och det är väl troligt att ej heller författaren lyckats undgå dem.
Men dikten ställer upp nya problem och är ett uttryck för hela den
inriktning, boken representerar. Den är ett nödrop efter en ny gud
att dyrka, nya stjärnor att följa, sedan de gamla visat sig föra
människan på villovägar. Icke kan den gud, som i grymhet besådde
jorden med gravar och kallat fram det onda hos människan, vara
den rätte? Nej
från jordens blod och offerrök och öden
vi vandra ropande till högre rätt.
Hemmer kan dock aldrig bli pessimist, han ser alltjämt det
heroiska skimret över tillvaron. Den ståtliga dikten »Stridsmännen i
berget» och den programmatiska »Återblick och framtidssyn» öppna
visionära perspektiv:
\7år kraft är stor. Allt djärvare vi slunga
runt jorden våra bragder av metall
och övervunna rymders vågor gunga
vår tankes tusen budskap i sitt svall.
Se våra verk! De växa om varann
och sjunga segerstolt vårt skapardrapa. ,
Blott ett blev efter, ett står kvar att skapa.
Nu, mänskosläkte, skapa människan!
Ehuru metafysiker blir Hemmer aldrig abstrakt, ty han är djupt
förankrad i livets och de små tingens glädje. Den sista avdelningen,
»Ur en visbok», är en vederläggning av Markus Aurelius maxim, att
livet intet äger som här kan binda vårt hjärta. I dessa små
innerliga lyriska kärleksvisor till livet få de pockande frågorna svar.
Jarl Hemmer har givit det bästa av sin konst i diktsamlingen Helg.
För alla, som läste hans sista novellsamling, är det välgörande att få
detta budskap om, att han ej hamnat i trång mysticism. Tillvaron
har för honom fortfarande sin högsta symbol i hav och himmel i
stilla och ändlös helgstämning, där tiden och evigheten mötas.
En ny diktsamling av Jacob Tegengren var en överraskning att
hälsa med glädje. Hans varma, personliga förhållande till livet och
naturen, hans ärliga sökande och hans okonstlade form ha vunnit
många vänner åt honom i Finland. Man kan dock icke komma ifrån,
att en viss tyngd i tanke och form, en benägenhet för ordrikedom
och snävhet i motivkretsen gav hans senare diktsamlingar en något
tröttande monotonitet och hans vers stundom ett drag av dilettantism.
I gengäld har han aldrig framträtt med stora anspråk eller åthävor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
