- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
153

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTITUTIONALISM OCH PARLAMENTARISM 153

måste verka». Men man anklagar också det gustavianska
enväldet och dess siste konung, som »under en allmän nationens
dvala fört detta välde till ytterligheten av egensinniga beslut och
av nyckfulla maktspråk». Så fick tidens maktdelningslära en
ny motivering i Sveriges egen historia.

Denna maktdelningslära var kanske icke så enkel och
enhetlig, som man oftast antagit, och den möter oss även i K.
U:s förut omtalade memorial i olika former och med olika
motiv. Utskottet har av allt att döma varit fullt medvetet
härom, då det på ett ställe skriver, att det velat bygga den nya
författningen på principerna om »statskrafternas särskilda
bestämmelser och ömsesidiga motvikt.» Med de »särskilda
bestämmelserna» — eller som det på ett annat ställe heter: »de
särskilda statskrafternas naturliga verksamhet» — avses tydligen
en rationell renodling av befogenheterna och dessas fördelning
på skilda organ allt efter dessas olika lämplighet för olika
uppgifter. Vad man här avser är en kompetensfördelning väsentligen
efter juridiska kategorier, en juridisk maktdelning, om uttrycket
tillåtes. När utskottet — i detta fall Hans Järta — åter talar
om statsmakternas »ömsesidiga motvikt» eller om deras »inbördes
inskränkning, som hindrar någondera att övergå ifrån kraft till
våld», så är man tydligen inne på en helt annan tankegång.
Då vill man grundlägga ett politiskt balanssystem, då avser man
icke längre en fördelning av befogenheterna efter dessas rättsliga
art utan etablerandet av en politisk jämvikt mellan de skilda
statsorganen. Det är främst med denna maktdelning man velat
värna friheten, eller vad konstitutionsutskottet med Järtas penna
kallade »folkets samfällda och varje enskild medborgares
rättigheter.»

Maktdelningsläran möter oss emellertid i detta utlåtande i ännu
en variant, i kravet på de olika statsmakternas organisatoriska
isolering från varandra. Statsmakterna skola visserligen
kontrollera varandra, de skola verka icke’blott till »inbördes
återhåll» utan också till »inbördes bevakning», men detta skall ske
»utan att dem sammanblanda». Med detta krav på statsorganens
inbördes isolering kunde utskottet också avvisa planerna att
återvända till den frihetstida parlamentarismen, den enda
parlamentarism, som 1809 års grundlagsfäder kände till. »Konungens
statsråd», heter det i konstitutionsutskottets förut nämnda
memorial, »utgör icke en i Hans styrelse deltagande corps, tillsatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free