Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONALISM OCH PARLAMENTARISM 161
England skapat en parlamentarisk styrelse med en ledande
regering, så ha vi i stället fått ett styrande parlament med en svag
regering. Den politiska jämvikt] som 1809 års grundlagsstiftare
ville etablera mellan de båda statsmakterna, är numera
fullständigt främmande för vårt svenska statsskick.
Det återstår att se, i vad mån den fso/erm^sprincip kunnat
upprätthållas, som 1809 års grundlagstiftare deklarerade i fråga
om de högsta statsorganen, dock utan att konsekvent tillämpa
den. Även denna princip har alltmer genombrutits. Redan 1809
fingo statsråden behålla sina platser i de stånd, där de voro
medlemmar; det var praktiskt taget endast ridderskapet och adeln,
som härvidlag kom i fråga. En bom sattes emellertid för
statsrådens deltagande i utskott och utskottsval. Vid riksdagen
1859—60 öppnades dörrarna för statsrådets ledamöter till
ständernas plenum plenorum och 1866 öppnades även de nyinrättade
kamrarnas dörrar för statsråden med undantag för de fall, »då
dessa enligt regeringsformen uppdraget är att riksstyrelsen föra»
(R. O. § 53). Fortfarande är det emellertid förbjudet för statsråd
att deltaga i utskott och val till utskott. I val till
utrikesnämn-den deltaga de dock. När ett parti blir regeringsparti och dess
medlemmar sålunda komma in i ministären, riskerar det alltså icke
blott att förlora sina bästa män i utskottsarbetet utan också att bli
numerärt svagare företrätt än förut. Bestämmelsen är alltså direkt
ägnad att försvaga regeringen och regeringspartiet. I kamrarna
kunna statsråden yttra sig och där kunna de försvara regeringens
förslag. I utskotten åter, där det reella avgörandet träffas i de
allra flesta fall och särskilt i alla viktigare frågor, där äro de
utestängda, och försvaret är utlämnat till de till äventyrs svaga
krafter, som företräda regeringspartiet inom resp. utskott. Den
som sett, hur herrar statsråd antechambrera utanför utskottens
lokaler eller hur de nödgas passa på utskottens medlemmar
under lunchrasten, får en ganska god inblick i svenska
regeringsförhållanden. Har man dessutom bevittnat, hur
regeringspartiets medlemmar inom utskottet ofta måste undvika att uttala
sig eller uttrycka sig i dunkla vändningar, därför att de icke
kunnat konferera med ministrarna, när läget är ömtåligt, så
faller belysningen än starkare på detta system. Här se vi ett arv
från konstitutionalismens dagar, som icke verkar lyckligt och
som knappast är förenligt med parlamentarismens princip.
En socialdemokratisk motion, som för icke länge sedan väck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
