Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONALISM OCH PARLAMENTARISM 165
1840 års reform förvandlats till verkliga departementschefer, med
ständigt säte i statsrådet, deras antal har ökats från 4 till 9 och
det har icke befunnits nödigt att i konseljen inrymma ett
överordnat element av 6 konsulter med uppgift att upplysa konungen
om hans ministrar. I den mån det legat någon sanning i talet
om konsultvälde, så har detta berott på andra omständigheter
än dem, som 1809 års system räknade med. Konsulterna ha blivit
trenne och deras uppgifter ha blivit helt andra — mera
arbets-samma men icke mindre betydelsefulla.
En betydelsefull rest av maktsöndring lever emellertid kvar i
den självständiga ställning, som de centrala verken "och deras
chefer intaga till departementscheferna — även det ett nationellt
drag i vår författning. Vilken skillnad består t. ex. icke mellan
en fransk inrikesministers maktbefogenheter och den kompetens,
som tillkommer statsrådet och chefen för socialdepartementet?
Skulle emellertid chefsposterna i de centrala verken i växande
utsträckning rekryteras ur riksdagen, d. v. s. politiseras, och
skulle innehavarna av desamma behålla sin faktiska karaktär
av oavsättliga, då kan lätt nog en spänning växa fram mellan
verk och regering, som kan få betydelsefulla konsekvenser. Tills
vidare består emellertid denna dualism utan att föranleda mycken
diskussion.
Även i riksdagens inre organisation har söndringen alltmera
övervunnits. Man har icke längre fyra väsensskilda stånd, icke
heller två djupt skiljaktiga kamrar. Genom reformerna 1909 och
1918 har karaktärsskillnaden mellan kamrarna mycket
försvagats och ett i stort sett friktionsfritt samarbete etablerats.
Rösträttens utsträckning har emellertid samtidigt gjort valmanskåren
alltmera heterogen och proportionalismen har tillåtit
Valmanskårens mångpartisystem att troget avspegla sig i riksdagens
sammansättning. Trots de svårigheter, som riksdagens
partisplittring för med sig, kan man dock påstå, att både regering och
riksdag gått in i det nya statsskicket med en mera effektiv
organisation. Den forna parcelleringen av statsmakten har
övervunnits.
Frågan om konstitutionalismens arv i vårt nuvarande
statsskick är icke slutgiltigt besvarad med en hänvisning till de
relikter, som 1809 års maktsöndringsidéer lämnat kvar i vår
för-lattningsrätt. Konstitutionalismen har, stundom vid sidan om
författningen men med stöd av denna, utbildat konstitutionella
13. Svensk Tidskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
