Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Konstitutionalism och parlamentarism. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONALISM OCH PARLAMENTARISM 169
för konungen. Men därmed ha vissa andra institut, som tedde
sig betydelsefulla från 1809 års horisont, förlorat allt värde:
reservationsplikten enl. R. F. § 9 och resignationsplikten enl. R. F.
§ 38. I stället har man fått se konungen rädda sin själ genom
diktamina till protokollet, dock ej på senare tid. Stränga och
initierade väktare av den parlamentariska observansen ha intygat,
att den nuvarande konungens nuvarande praxis är i god
överensstämmelse med parlamentarismens fordringar. Ingen kan
påstå, att den strider mot grundlagens bud. — När 1809 års
grundlagsfäder i R. F. § 4 stadgade, att konungen skulle »kalla och
utnämna» statsråden, så räknade de förvisso med att konungen
skulle ha ett fritt val. K. U. vänder sig i sin motivering i varje
fall bestämt mot tanken, att riksdagens vilja skulle vara
avgörande. Ingen punkt i grundlagen hindrar emellertid konungen
att taga all möjlig hänsyn till riksdagens önskningar och att —
efter franskt mönster — höra dess förtroendemän, innan han
träffar sitt val. Ingenting hindrar honom heller att låta den
designerade statsministern själv utpeka sina blivande kolleger —
blott den formella utnämningen sker genom konungen. Så har
statsskickets betydelsefulla förvandling från konstitutionalism till
parlamentarism väsentligen kunnat försiggå utan lagbrott, inträ
legem och extra legem, men ej contra legem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
