Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Akademiska befordringsreformer. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISKA BEFORDRINGSREFORMER 175
Vad det härvid gäller är främst den talan som sektioner och
fakulteter samt i viss mån också konsistorier vid universiteten
för närvarande ha i befordringsärenden. Visserligen får man
kanske göra ett partiellt undantag för vad som kan kallas de
tre fack-fakulteterna, den teologiska, den juridiska och den
medicinska; en person som icke har tillhört en av dem
föreställer sig åtminstone, att dessa fakulteters alla medlemmar ha
åtminstone någon föreställning om vad det rör sig om i fråga
om alla fakultetens professurer. Men i filosoiiska fakulteten
sviker t. o. m. denna förutsättning. Finns det exempelvis någon
som tror att en professur i sanskrit med jämförande
indoeuro-peisk språkforskning skapar något slag av sakkunskap i
statistik? Eller en professur i semitiska språk någon sakkunskap i
pedagogik eller statskunskap?
Så som landet nu ligger, betyder denna ställning för de icke
sakkunniga vetenskapsmännen framför allt ett inflytande för
språkforskarna över vetenskaper som äro dem alldeles
främmande. Ty av humanistiska sektionens 22 professurer i Upsala
äro 11 å 12 språkvetenskapliga, och eftersom alltid åtminstone
eri professur måste vara vakant vid en professorstillsättning
betyder det, att språkvetenskapsmännen ha utsikt till absolut
majoritet vid sektionens yttranden över alla professorstillsättningar;
i Lund är språkmannens antal 10 å 11, sålunda högst
obetydligt mindre.
I fråga om vissa ämnen begränsas faran härav, så paradoxalt
det kan låta, åtminstone till någon liten del just genom de
ifrågavarande ämnenas allom uppenbara avstånd från
språkvetenskapen. Ty det kan säkerligen aldrig falla en filolog in att göra
anspråk på personlig sakkunskap i de ämnen jag nyss nämnde,
och han skulle därför utan tvivel av den anledningen draga sig
för att frångå de verkligt sakkunnigas bedömning i sådana fall.
Den stora faran uppstår först när det gäller ämnen som
sektionsmedlemmarna haft någon beröring med, men som de endast
känna från en särskild, periferisk punkt. Ur den synpunkten
är det som den senaste befordringsfrågan i Upsala har sitt
ovanligt stora principiella intresse. Den ene av de två främsta
sökande har visat sig behärska språkvetenskapliga hjälpmedel
ovanligt väl och har använt dem vid en från alla håll livligt
vitsordad behandling av fornhistoriska problem; den andre har ägnat
sig åt en ganska enastående utforskning av vår inre, ekonomiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
