Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Akademiska befordringsreformer. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISKA BEFORDRINGSREFORMEK 177
het att tro sig förstå allting; men det är mindre ofta fallet med
andra människor.
Om detta förslag anses alltför radikalt, så skulle det bästa
sannolikt vara att lämna bedömningen åt sådana akademiska
myndigheter som mer än flertalet professorer företräda den
aka-demiskt-administrativa sakkunskapen, d. v. s., närmast rektor,
som kunde ha rätt och plikt att infordra officiella yttranden t. ex.
i fråga om en sökandes verksamhet som akademisk lärare;
därtill borde i så fall komma kanslern som gemensam myndighet
för de olika högskolorna. Ju mindre man kunde ha av detta
slags instanser, desto bättre vore det emellertid.
I fråga om att göra förslag till val av sakkunniga kunde man
gå samma väg, fastän det här vore mindre riskabelt att behålla
fakulteter och sektioner i deras nuvarande ställning, därför att
det hela under det engelska systemet går så lätt.
En förkortning av instansordningen skulle också ha den mycket
viktiga biverkan att begränsa de över alla gränser flödande
klagoskrifterna. Över huvud taget kan det ej betecknas som annat
än missbruk, när professorstillsättningar ses ur den privata
rättens synpunkt; ingen har rätt till någon som helst befattning^
men det svenska samhället har rätt att få alla platser besatta
med de lämpligaste innehavarna. Kunde klagorätten borttagas
helt och hållet eller åtminstone inskränkas till att påpeka rent
faktiska felaktigheter, så vore det förmodligen mest hälsosamt
för alla parter. Då nu emellertid rätten att gå till kungs i varje
fråga, stor eller liten, är den svenska frihetens palladium, så lönar
det sig ej försöka uppnå en ändring på den punkten; men så
mycket viktigare är det att begränsa antalet förslag som skola
kunna överklagas. Inom parentes sagt borde en formlig
tillrättavisning för opassande skrivsätt dock utan alltför stor
svårighet kunna komma till användning, om det bleve anledning
därtill, så som det gudi klagat ofta har varit hittills.
Den allra svåraste frågan har jag ännu icke berört, nämligen
om vetenskaplig skicklighet skall vara enda befordringsgrund i
alla andra fall än när två sökande anses likställda i detta
hänseende. Så är det ju för närvarande — på papperet; i
verkligheten tar man en mängd andra hänsyn, berättigade och
oberättigade om varandra. Ett sådant system är ej vidare betryggande,
åtminstone när det tillämpas av de instanser som vi ha för
närvarande. Det vore i och för sig bättre, om man tilläte full hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
