Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Rasforskningen och Pan-Europa. Av Ivan Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 207
las. Från »alpint» håll stammar också den internationella och
förutsättningslösa vetenskapen, som ej ligger för den aristokratiska
nordrasens röst. Särskilt illa råka judarna ut vid Banse’s rannsakning. De
äro på färde att vinna ett ödesdigert inflytande över den
västerländska civilisationen i riktning mot förflackning, liderlighet och bluff.
Världskrigets olyckliga utgång för Tyskland förklaras ha berott på
inre förräderi, naturligtvis från sämre raselements sida. Trots detta
ryggar förf. icke tillbaka för tanken att utvidga tyska rikets
maktområde genom att innesluta ytterligare främmande folkinslag. På
hans program står införlivandet av allt land som en gång varit tyskt,
och hit räknar han även Nederländerna och Belgien, Elsass-Lothringen,
Schweiz, naturligtvis Österrike i dess omfång före 1914, Böhmen-Mähren
och det tidigare tyska Polen. Den riktiga gränsen mot Frankrike
ginge väster om Maas. Ett sådant rike med 90 mill. innevånare
»könnte Edelhort allés Guten auf der Welt werden.» Förf. uttalar
sig mycket ringaktande om småstaterna vid gränserna: en stat får ej
vara liten och framför allt ej ha upphört att sträva efter
utvidgningar. Den skulle fullt komma till sin rätt först inom des grossen
Vaterlandes vida famn. Omtolkning av historiens vittnesbörd är icke
främmande för denne författare, som uttryckligen hånar begreppet
»förutsättningslös vetenskap». Med någon förvåning läser man bl. a.
att i de baltiska staterna det tidigare goda förhållandet mellan tyska
herrar och infödda bönder först stördes genom ryskt inflytande och
efter världskriget slog om i national- och klasshat.
Vi skola ej ta del av Banses mer eller mindre hårda domar över
andra folk i Europa. Vad som sagts ger nog föreställning om
ensidigheten, överdriften, smaklösheten och rashögfärden i boken. De
som hoppas på en lugnare framtid för Europa måste beklaga en
»vetenskap» driven i sådan anda, jå även Tysklands vänner, som ju
måste förstå att slik förkunnelse bidrar att svetsa Tysklands fiender
samman. En geograf som Banse borde ju också säga sig att
Tysklands ömtåliga mittläge kräver försiktighet och förbjuder en politik
som gör alla omgivande folk till fiender.
Det är också på sin plats att erinra sådana rasivrare om den helt
olika inställning till främmande raser, som intagits och intages av
deras stamfränder i Norden. Inte finner man i finlandssvensk litteratur,
allra minst i vetenskaplig sådan, liknande uttryck av förakt och
hätskhet mot finnarna — se t. ex. Nordenstrengs vackra teckning i Europas
raser och folkslag. Att den svenska tiden är tacksamt bevarad i de
baltiska folkens minne, få vi talrika bevis på, och de lapska sagornas
»busar» lära vara finska stammar, icke svenskar, trots det att
lapparnas behandling sedd med nutida ögon säkert ofta var mycket omild.
Dessa anmärkningar om de båda tyska författarna må emellertid
för ingen del föranleda till den slutsatsen att deras rastro präglar den
tyska vetenskapen i gemen. Som exempel kunna nämnas ett par
andra geografers tankar om Europas och kulturens framtid.
Speng-lerskt mörk är S. Passarges syn, utvecklad i lätttillgänglig form i
exempelvis Die Erde und das Wirtschaftsleben (1926). För ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
