Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Rasforskningen och Pan-Europa. Av Ivan Lind - En svensk historia, på engelska. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 LITTERATUR
nom spelar synbarligen icke raskampen någon roll, och han ser hos
nordrasen även många och stora svagheter. Kulturfolkens
förskäm-ning beror på degeneration föranledd av att kulturen efter hand
avsliter de rottrådar som sammanbinda människan med naturen och
vilka ensamma kunna skänka henne livskraft. Tekniken och
läkarevetenskapen, som befria kulturmänniskan från den härdande kampen
mot hunger, törst, köld och smärtor, en förvänd humanitet i
sociallagstiftningen, barnbegränsning o. s. v. nedsätta livsdugligheten, på
samma gång som folken andligt sett förflackas och förtorka genom
att avskiljas från livets friska källsprång. Och än dystrare blir
framtiden därigenom att folk på lägre kulturstadier nästan enbart
påverkas av kulturens ytter- och avigsidor.
En något mindre mörktfärgad syn på utvecklingen visar den gamle
högt förtjänte geografen och Heidelbergprofessorn Alfred Hellner i sin
lilla förnäma bok Der Gäng der Kultur iiber die Erde (2:a uppl.
1929). Han borrar visserligen icke heller så djupt i de socialetiska
grundvalarna för vår kultur. Som tysk fosterlandsvän ser han ej
ljust på det nuvarande läget i Europa och världen, men misströstar
ej om framtiden, såvida det kan komma till stånd en avspänning av
de nationella motsatserna — rassplittringens avgörande betydelse tror
han ej på. Kunna emellertid Europas folk ej göra upp sina
mellanhavanden i samförstånd och enligt rättvisans bud, får vår världsdel
möta samma öde som Greklands, vars många småstater ej visade
självövervinnelse nog att på fredlig väg bilägga inbördes tvister och
hålla samman mot gemensamma fiender.
Hellas’ öde har kommit många i tankarna i dessa tider. Man inser
allmänt att Demostenes’ fosterlandsbegrepp var för trångt. Den gamle
Clemenceau var dock främmande för denna tanke, då han
förhärligade Demostenes’ kamp mot de halvbarbariska macedonerna. Skall
icke framtiden fastslå att också det mål som »Tigern» strävade mot
men visserligen icke lyckades fullt nå i Versailles, var i djupare
mening otidsenligt? Vågar man icke även hoppas att också
rashögfärden skall bliva otidsenlig eller snarare aldrig slå djupare rot? Ett
av villkoren härför är att den allvarliga och vederhäftiga
rasforskningens framtida resultat ej föregripas av vare sig uppviglare eller
välmenande, men ytliga folkupplysare.
Ivan Lind.
EN SVENSK HISTORIA PÅ ENGELSKA
Hi story of Sweden, by Carl Hallendorff and Adolf Schack.
Trans-lated from the Swedish Manuscript by Mrs. Lajla Yapp. G. E. Fritze
Ltd. Stockholm 1929.
Det är ett ur många synpunkter glädjande faktum att intresset för
Sverige utomlands för närvarande synes vara i stigande. Såväl det
bestämda uppträdandet under världskriget som efterkrigsårens
verksamhet i folkförbundet ha bidragit till att ingiva respekt för vårt land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
