Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En svensk historia, på engelska. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 211
på 1380-talet, dock utan deras försonande religiösa karaktär; och
Engelbrekt själv, »greatest of medieval Swedes», enligt författarens mening,
blir ett slags svensk Wåt Tyler. Vid omnämnandet av Magnus
Erikssons landslag lämnas visserligen på sexton rader en fullkomligt
uttömmande redogörelse för innehållet i konungabalken, men om resten
av lagen finnes icke ett ord. Eftersom det även meddelas, att
landslagen förblev i kraft till 1736 (den s. k. Konung Kristoffers Landslag
har, säkerligen med rätta, icke ansetts behöva nämnas) kan läsaren
lätt få det intrycket, att landslagens konungabalk ensam reglerade
Sveriges konstitutionella förhållanden långt in i frihetstiden. Det måste
än en gång påpekas, vad författaren till medeltidsdelen uppenbarligen
— och helt naturligt förresten — har så svårt att komma ihåg, att
bokens eventuella läsare i regel icke få väntas vara i besittning av
ens de mest elementära förkunskaper i svensk historia. Särskilt under
tiden från och med Magnus Erikssons tronbestigning, där stormännens
roll är och måste vara så accentuerad, frestas man lätt att glömma
bort den alltjämt okuvade och okuvliga bondeklassen — särskilt om
man är inställd på engelska förhållanden. Det är i och för sig svårt
för en engelsman att föreställa sig, att någon klass av enskilda
medborgare någonsin någonstädes kan ha haft större mått av frihet än i
England; och den nästan fullständiga frånvaron av feodalism i allmän
europeisk mening torde väl för övrigt vara ett av de allra mest
fängslande dragen i det svenska samhällsskickets utveckling.
Den oöverskådlighet och tyngd som utmärker vissa partier av
medeltidsdelen sträcker sig icke till resten av boken. Skildringen av
Sveriges nyare historia har en flykt, en bredd och en spänning som man
sällan finner i svenska historiska arbeten. En och annan gång kanske
sammanhangen bli nästan väl förenklade, såsom i fråga om
oppositionen mot Karl XIV Johan; en och annan gång finner man några
lindrigt banala reflektioner över europeisk politik i allmänhet,
exempelvis då det gäller den lutherska reformationen i Tyskland eller den
europeiska konserten under 1800-talet; men på det hela taget är
berättelsen icke blott fängslande som en roman utan även, åtminstone
i lekmannens ögon, sakligt fullt tillfredsställande och väl avvägd.
Och även om en noggrann detaljundersökning skulle blotta en eller
annan mindre svaghet i detta avseende, även om författarens
bildspråk någon gång skulle vara alltför djärvt eller han skulle befinnas
generalisera något oförsiktigt, vore detta knappast någon alltför
vägande anmärkning. Särdeles djupgående forskningar lär väl ingen
komma att grunda enbart på detta sammandrag, och det är mindre
olyckligt om engelska historiker få en i detaljer något
otillfredsställande bild av Sveriges historia än om de helt avskräckas från att
skaffa sig ens en ytlig kännedom därom.
Förlaget har gjort sitt till genom att förse boken med utmärkt
papper och tryck, ett rikhaltigt och i stort sett gott
illustrationsmaterial, ett användbart om än icke alltför oklanderligt register och vissa
mer eller mindre värdefulla uppgifter om nutida svenska affärs- och
industriföretag, varvid det med klädsam blygsamhet underlåtit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
