Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1930 - Mördarens hjältegloria - Den stora marinkonferensens resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 DAGENS FRÅGOR
mast en stolthet över att de nationella drömmarna kommit att gå i
uppfyllelse snabbare än man tänkt och grundligare än många hoppats.
Fullt så naiv glädje har det ej passat sig för den jugoslaviska
regeringen att visa. Den vet nogsamt, att det ej var precis Serbiens egen
förtjänst att resultatet av kriget blev sådant det blev. Den vet också,
att det i Jugoslaviens tillblivelsehistoria finnes synnerligen mörka
punkter — t. ex. den s. k. Salonikiprocessen 1917 — som, om de
närmare skärskådades i samband med ryktena om trådar mellan
serbiska regeringen och Sarajevomördarna, skulle kasta ett egendomligt
ljus över de inre förhållandena i landet. Därför tiger den i frågan.
Den låter de mest komprometterande uppgifter om direkt
medansvarighet i mordförberedelserna stå oemotsagda. Den uppskjuter ständigt
att infria löftet att aktmässigt klarlägga sammanhanget. Är det måhända
vetskapen om att serbiska regeringen 1914 icke stod främmande för
Princips dåd, som gör, att dettas förhärligande nu tolereras, trots att
denna hållning, för att citera Times, är »den sämsta tänkbara reklam
för den jugoslaviska staten»?
Men härtill kommer en annan reflexion. Kan Princip i något
avseende sägas fylla måttet för de krav man ställer på en frihetshjälte?
Vad man känner om hans personlighet och levnadsomständigheter
talar ej därför. En knappt vuxen yngling med nervöst temperament,
sjuklig fantasi, eggad av fanatiska uppviglares förespeglingar, och
fostrad i Svarta handens hemliga skräckkammare, där allt gick ut på
att skapa döda själar och blint lydiga redskap för en nationalistisk
inkvisition, som med giftflaskor och bomber arbetade i underjordiska
celler och icke vågade möta fienden framifrån i det klara solljuset.
De bärande och väckande idéerna, som kunde samla skaror av
hänförda patrioter till kamp för sin nationella frihet, ägde icke Princip.
Han var ett viljelöst offer för en nationalism, som tog brottet i sin
tjänst, han var icke riddaren, som frivilligt offrar sig i en ärlig kamp.
Ceremonien i Sarajevo den 2 februari 1930 lyckas trots alla ivriga
försök icke blanda bort korten.
De fem sjömakternas konferens i London är
till ända. Beslutet om ajournering på
obestämd tid är nämligen naturligtvis endast en gest; faktiskt ha
konferensombuden åtskilts, och eventuella fortsatta förhandlingar torde
överlåtas åt respektive yrkesdiplomater. Konferensresultatet har
bedömts olika. På sina håll har det i en ton av omisskännelig
skadeglädje betecknats som ett fiasko, på andra håll har det av lika
tydligt framskymtande inrikespolitiska hänsyn med berått mod
överskattats och förklarats utgöra — enligt den engelske sjöministern Alexanders
terminologi — »ett kolossalt steg framåt (a tremendous advance) på
vägen till den allmänna avrustningens slutmål». Sanningen torde, här
som så ofta annars, ligga mitt emellan ytterlighetspåståendena.
Konferensen har misslyckats i sin huvuduppgift att åstadkomma en
pålitlig bas för rustningsbegränsning i stor skala, men den kunde ha
slagit värre ut, och det vore dåraktigt att söka bagatellisera de par-
Den stora
marinkonferensens resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
