Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - »Vetenskapen och livet.» Inlägg av Professor Martin P:son Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSÄNT 231
fackstuderande vid universiteten. Den vetenskapliga publiken är liten
i vårt land, mindre än man föreställer sig. Dylika lärda arbeten äro
alltför speciella och kräva alltför stora förutsättningar för att de skola
omnämnas i dagspressen. Om ett dylikt arbete insändes till recension
i en svensk tidskrift, som synes gå i lämplig riktning, blir det ofta
lagt åt sidan — om icke författaren själv anskaffar recensenten.
Min första ingivelse var att taga fram en katalog över de
humanistiska fakulteterna och lägga bredvid den de i universitetens och
högskolornas årsberättelser publicerade förteckningarna över utgivna
skrifter från de sista årtiondena, men en dylik statistik skulle anses
vittna om en förmäten brist på blygsamhet. Var och en kan utan
svårighet företaga jämförelsen. Jag avvaktar resultatet med minst lika
stor sinnesro som den, varmed artikelförfattaren åberopar samma
dokument för sin uppfattning, men jag vill tillägga, att granskaren bör
vara så pass initierad, att han kan uppskatta den kvalitativa
betydelse, som icke alltid står i förhållande till sidantalet.
Jag nöjer mig i stället med att hänvisa till det stora anseende, i
vilket våra humanistiska fakulteter stå i utländska fackkretsar.
Artikelförfattaren skulle för övrigt icke vara den han är, om han icke på
lämpligt sätt instuckit en anmärkning även härom. Man må jämföra
våra humanistiska fakulteter med vilka medelstora eller mindre
utländska universitet som helst — jag undanber mig orättvisan av en
jämförelse med de stora universiteten med deras oändligt mycket
större resurser, vilka kunna draga till sig de mest framstående
vetenskapsmännen från ett stort land — och de skola icke behöva frukta
jämförelsen. Det var annorlunda för ungefär fyrtio år sedan och
längre tillbaka. Det är den generation, som nu hunnit upp i
medelåldern eller förbi den, som åstadkommit detta, d. v. s. i huvudsak de
nuvarande professorerna och emeriti, genom ett vetenskapligt arbete,
som verkligen icke tillhör deras docenttid enbart. Om det inskränkts
till denna tid och professorerna efter sin utnämning ingått i »den eviga
vilan», hade ett sådant resultat verkligen icke kunnat åstadkommas.
Sanningen är, att svensk humanistisk forskning i den nu levande
äldre och till dels snart försvinnande generationen haft och har en
blomstringstid trots de ogynnsamma och trånga förhållanden, under
vilka den arbetar. Vad den yttre utrustningen beträffar, är detta
bekant och erkännes även av artikelförfattaren. Men om denna
vetenskapliga verksamhet endast på andra sidan vårt lands gränser finner
en förtjänt uppskattning, och det erkännande, som bestås den hemma,
förses med så många reservationer, att det slår över i sin motsats,
blir arbetsglädjen icke sådan, att den kan uppmuntra till att hävda
och höja den standard, som faktiskt uppnåtts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
