Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Sorel och fascismen. Av Herbert Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionären Mussolini var möjlig, om också vågad, kan likväl
ej tillämpas av de maktägande i ett rike. Fascismen som
statsbyggare har måst ersätta myten med tron, den spirituella
skepticismen med vederhäftighet och allvar. Mussolini, som länge
balanserat på gränsen mellan fribytarens intelligenta problematik
och statsmannamässig säkerhet, har definitivt valt den senare
delen. Nietzsche, Sorel och Pareto ha fått träda tillbaka för
Gentile och Rocco. Den ursprungliga fascismens idéförakt och
relativism ha bortskymts av yrkestänkare, som på den
fascistiska revolutionens grundval byggt upp en ny ideologi, lika
dogmatisk som de av fascisterna förhånade systemen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
