Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Amerikanska kolonialproblem. Av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKANSKA KOLONIALPROBLEM 263
eller att den allmänna opinionen pinsamt berördes av det
efterföljande treåriga kriget mot de frihetstörstande öborna, säkert
är, att man snart nog såg sig nödsakad att göra vittgående
eftergifter beträffande självstyrelse åt Filippinerna. Redan 1907
skapades sålunda ett filippinskt parlament på två hus, det undre
bestående av representanter för den förmögna infödda klassen
och det övre av på Filippinerna anställda amerikanska
ämbetsmän. Under Wilsons presidenttid fick ämbetsmannakåren en
dominerande filippinsk karaktär, och därmed hade det infödda
elementet helt fått parlamentet i sin hand. Tre år senare, 1916,
tog amerikanska kongressen ett ännu radikalare steg. I den s. k.
Jones’ law av detta år omskapades det filippinska överhuset
från att ha varit en ämbetsmannarepresentation till en vald senat,
och till yttermera visso förklarade lagen i sin inledning att »det
är och har alltid varit det amerikanska folkets avsikt att
nedlägga sitt herravälde över Filippinerna och erkänna deras
självständighet, så snart en stabil regering kan upprättas på
ögruppen». Under Wilsons presidentur nyttjade den amerikanska
generalguvernören på Filippinerna som regel och såvitt möjligt
infödda filippinare på de administrativa posterna, och en bekant
filippinare har därför till och med vågat påstå, att »det praktiskt
taget existerade självstyrelse på Filippinerna under de sju åren
från 1914 till 1921». Kort innan han nedlade sin presidentur,
meddelade Wilson kongressen, att en fast regering nu hade
skapats på Filippinerna och att ögonblicket därför hade kommit
för Förenta Staterna att uppfylla sitt löfte om självstyrelse åt
öarna.
Den anti-imperialistiska regimen efterträddes emellertid även
på Filippinerna av en skarp reaktion under Harding-Coolidge.
Wilsons tillmötesgående demokratiska generalguvernör
efterträddes av den betydligt mera hårdhänte general Wood. Under hans
efterträdare, nuvarande urikesminister Stimson, lades visserligen
grunden till en regelrätt partiregering, men generalguvernören
fortfor dock att vid tillfälle begagna sin vetorätt, och Stimsons
större smidighet för de filippinska kraven kunde inte hindra, att
agitationen för oavhängighet fortsatte. Det filippinska
parlamentet har in i det sista fortsatt att årligen anta den traditionella
oavhängighetsresolutionen, och för att ge större kraft åt sina
krav uppvaktade man för några år sen president Coolidge med
en direkt anhållan om inlösning av löftet i Jones’ law. Till
20. Svensk Tidskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
