Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Årets dechargebehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 289
Konstitutionsutskottets granskning av
statsrådsprotokollen har med årens lopp allt mer förlorat i
betydelse. Anmälningarna enligt 107 § regeringsformen mot statsråd,
som »icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta» eller »icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat» äro icke längre
ägnade att väcka någon större uppmärksamhet.
Utvecklingstendenserna ha alltmera gått i den riktningen, att man anmärkt på rena
struntsaker för att — som det heter — få praxis i ett eller annat
avseende omlagd. Vid enstaka tillfällen lyckas man dock, som i
Wohlinaffären i fjol, blåsa liv i ett föråldrat grundlagsbud. Syftet
var då att förvandla den ärevördiga 107 § till ett maskerat
dagordningsinstitut.
Dylika experiment äro emellertid att hänföra till exempel att
beakta men icke att efterlikna.
I år ryktades det, att det skulle bli något alldeles särskilt
märkvärdigt i dechargebetänkandet. Konstitutionsutskottet hade fått en ny
ordförande i hr Reuterskiöld. Det gamla ordstävet, att nya kvastar
alltid sopa bäst, förmodades komma att bli bestyrkt.
Sällan har det beställsamma ryktet varit mera missvisande.
Sopkvastens effekt blev närmast motsatsen till den beräknade. Ryktet
var dock av ett visst historiskt värde, i det att det visade, att en
storpolitisk agitation uppenbarligen varit på förhand planerad.
När efter allt förhandsprat vederbörande slutligen officiellt
avslöjade innehållet i dechargebetänkandet, visade det sig innehålla icke
mindre än en s. k. ingressanmärkning och tio andra anmärkningar
mot regeringens ledamöter. Aktstycket var alltså ganska digert. Ett
närmare studium av innehållet i kritisk belysning av de till
anmärkningarna fogade reservationerna och vad som i övrigt andragits ger
emellertid till resultat, att det för utskottets prestige skulle ha varit
lyckligt, om aktstycket fått en mera begränsad omfattning.
Den s. k. ingressanmärkningen syftade till att få fram en ny och
utvidgad praxis i fråga om att utlämna ministeriella handlingar till
konstitutionsutskottets granskning. Frågan var föremål för
behandling vid 1925 års riksdag. En anmärkning mot frih. Mareks von
Wurtemberg och hr Östen Unden för vägran att utlämna dylika handlingar
blev av Andra kammaren lagd med ogillande till handlingarna. Det
påvisades då i debatterna, att utskottets krav på ovillkorligt
utlämnande av dylika handlingar saknade stöd i grundlagen och att en
sådan ordning skulle medföra stora praktiska olägenheter, särskilt för
rapportväsendet från vår utrikesrepresentation. Nu gjorde utskottet
det uttalandet, att ett avslag å framställningar från utskottet rörande
utbekommande av ministeriella handlingar, som icke höra till visst
protokoll, kan anses lagligen grundat, såvida dessa handlingar avse
frågor av likartad natur med de frågor, varöver föras särskilda
protokoll och vilkas utlämnande må efter utrikesnämndens hörande vägras,
samt K. M:t, innan utlämnandet av dylika handlingar vägrats, giver
utrikesnämnden tillfälle att yttra sig. Formuleringen, som är hämtad
ur utskottsbetänkandet, röjer en hårdragen skarpsinnighet. Om man
Årets
deeharge-behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
