Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Understödsverksamhetens reformering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 293
moderna socialpolitiken, är det ej längre utvidgningar av de nya
understödsformerna, som i främsta rummet ta i anspråk
uppmärksamheten. En del gamla slagnummer spela visserligen här och där
alltjämt sin nötta roll inom politiken, där man har svårt att lösgöra sig
från programpunkter och lystringsparoller, kring vilka partipolitiken
uppbyggts i det förflutna. För fackmännen är det däremot helt andra
problem som trängt i förgrunden, problem som sammanhänga med
verkningar av det nya systemet, vilka visat sig särskilt i de länder,
där detta system nått sin största utbredning och sitt mest framskridna
utvecklingsstadium. Dessa problem ha, oberoende av de särskilda
förhållandena och organisationsformerna i olika länder, en i det
väsentliga likartad karaktär, vilket givit dem och deras behandling ett
verkligt internationellt intresse. De ha också härigenom blivit
föremål för belysning och diskussion ej blott uti ifrågavarande länder
utan även inom de många olika internationella socialpolitiska
institutioner med mer eller mindre officiell prägel, vilka vuxit upp efter
och delvis i samband med Versailles-freden.
Försörjningen av fattiga som av en eller annan anledning förlorat
sina egna, hittillsvarande försörjningsmöjligheter har i alla tider visat
sig innebära en ständig motsättning mellan å ena sidan
önskningarna och kraven på humana former och tillräckligt uppehälle för
de försörjda och å andra sidan garantier mot att
understödsverksamheten icke åstadkommer ekonomiska komplikationer, missbruk och
demoralisation, vilka leda till helt andra resultat än de åsyftade. Det
är en motsättning, som *man förmodligen aldrig kan komma förbi;
och historien har visat ständiga svängningar mellan ytterligheter, när
man gått för långt i ena eller andra riktningen och sedan av
omständigheternas makt tvungits över åt den motsatta polen. 1800-talets
fattigvård var framför allt inriktad på att genom sträng individuell
behandling och kontroll motverka missbruk av den offentliga
försörjningen, vilken för övrigt ej sällan kännetecknades av en ur alla
synpunkter onödig och förkastlig brutalitet. Följden härav blev icke blott
strävanden att omändra själva fattigvården utan i kanske ännu högre
att gå utanför denna och inrätta nya hjälpformer vid sidan av den
gamla fattigvården. De senare anknötos framför allt till den enskilda
försäkringsverksamheten, varigenom man hoppades kunna göra sig
fri från behovet av fattigvårdens kontrollsystem och ändock undgå
faran av missbruk och ekonomiskt vådliga konsekvenser.
Försäkringen hade ju visat sig som en ekonomiskt synnerligen nyttig
verksamhet, där dessutom den individuella kontrollen kunde ersättas med att
konstatera »objektiva fakta» såsom ålder, sjukdom, invaliditet,
arbetslöshet o. s. v. Det enda som behövdes var att utsträcka den redan
befintliga försäkringsverksamheten till de folklager, vilka hittills
anlitat fattigvården, något som skedde genom den obligatoriska
socialförsäkringen.
Denna genomfördes så småningom för olika områden, ofta efter någon
allmänt gängse schablon och alltid utan gemensam plan och system,
vanligen på grund av olika politiska konstellationer och tillfälligheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
