Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Den engelska tidskriftslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 297
listikens allt mer och mer amerikaniserade metoder. Därför ha de
dock ingalunda varit så reserverade att de kommit att stå på sidan
av utvecklingen. Tvärtom har man på deras blad alltid återfunnit
de stora problem, som arbetat i tiden, om än behandlingssättet genom
sitt sakliga lugn och sin objektiva rättvisa på ett ytterst behagligt
sätt avvikit från vad som eljest är vanligt i den mera på reklam och
sensation inriktade dagspressen. Icke utan ett visst vemod erfar man
därför, att ett av de främsta organen inom denna tidskriftslitteraturens
engelska aristokrati, nämligen Edinburgh Review, numera skattat
åt förgängelsen och upphört att utkomma. Grundad 1802 av den
berömde juristen och litteraturkritikern Francis Jeffrey nådde Edinburgh
Review från början av sin tillvaro en ledande ställning och blev en
samlingspunkt för whigpartiets bästa pennor. Ryktbar blev dess
sammanstötning med den unge Byron, vilkens debutbok Hours of idleness
där gjordes till föremål för en skarp och obarmhärtigt gäckande kritik,
som i sin ordning framkallade Byrons bekanta kritiska stridsskrift
English bards and Scotch reviewers. Sedermera blev det Macaulay
som framfor andra gav tidskriften dess prägel. Ett tjugutal år igenom
var det hans ryktbara essayer som utgjorde det förnämsta av dess
innehåll och mer än något annat gav klaven till dess allmänna
intellektuella inriktning. Även John Stuart Mill och Malthus tillhörde
dess stadigvarande bidragsgivare. Dess inflytande var under dessa år
utomordentligt och har väl på sitt område knappast ägt något
motstycke. Även sedan denna dess stora glansperiod var till ända
bibehöll Edinburgh Review emellertid sin höga ståndpunkt, och det var
alltid med nöje och behållning som man studerade de voluminösa,
sobert och gediget tryckta blå häftena med det gula snittet. Det kan
i detta sammanhang förtjäna att påpekas, att färgvalet ingalunda var
godtyckligt utan avsåg att redan i det yttre markera tidskriftens
politiska karaktär, då nämligen gult och blått utgjorde whigpartiets
officiella färger. Som orsak till tidskriftens upphörande nämner
redaktionen i främsta rummet ekonomiska bekymmer. Den läsekrets,
som uppskattar reklamfri soliditet och gedigen sakkunskap, minskas
allt mer och mer, och i konkurrensen med de tätare utkommande
aktualitetspublikationerna har en kvartalstidskrift i längden mycket
svårt att hålla sig uppe. Edinburgh Reviews nedläggande utgör därför
icke blott ett isolerat fenomen utan kan också med skäl betraktas
som ett symptom på en djupgående, ur kulturell synpunkt ingalunda
glädjande förskjutning inom det engelska kulturlivet.
Vilken märkvärdig och skiftande förhistoria den engelska
tidnings-och tidskriftslitteraturen har träder på ett utomordentligt
intresseväckande sätt i dagen i ett nyligen utkommet arbete av en amerikansk
forskare, Mathias A. Shaaber, representant för den engelska språk- och
litteraturforskningen vid Pennsylvaniauniversitetet i Philadelphia (Sonie
forerunners of the newspaper in England 1476—1622) Philad.
1929; 368 s.). Det material, som här — till stor del för första gången —
framlägges, är verkligen ägnat att hos läsaren framkalla en känsla av
livlig överraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
