Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Den engelska tidskriftslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 DAGENS FRÅGOR
Författaren påvisar nämligen, att det redan långt innan någon verklig
press kommit till stånd likväl fanns en betydande litteratur, som
sysslade med nyhetsförmedling och därjämte även mer eller mindre
direkt sökte i viss riktning påverka den allmänna opinionen, med ett
ord utöva just de funktioner, som numera anses vara de för den
periodiska pressen speciellt karaktäristiska. Som ett tidigt exempel
på en representant för denna kategori av protopublicister nämner han
folkdiktaren Laurence Minot, som stod i tjänst hos konung Edward III
och genom sina dikter, i vilka han besjöng sin herres segrar över
skottar och fransmän, sökte påverka folkstämningen i för konungen
förmånlig riktning. »Politisk journalistik på rim» har den berömde
medeltidsforskaren W. P. Ker kallat hans dikter. Under 1400-talet får
han en efterföljare i John Lydgate, som i långa dikter levererar ett
högst samvetsgrant reportage, bl. a. med anledning av det mottagande,
som ägnades konung Henrik VI av staden London, då han återkom
från den franska fejden. Det följande århundradet utvisar samma
företeelse utvecklad till ständigt ökad omfattning. Allt mer och mer
blir det regel, att varje mera märkligt tillfälle i dynastiens och
nationens liv ackompågneras av tillfällighetsdikter, ballader eller visor av
berättande innehåll. Allt vad som väckte uppseende och blev föremål
för rykten i folkets mun kom också att avsätta spår i den tryckta
aktualitetslitteraturen. Man hade på den tiden så att säga ingen
regelbundet utkommande press men deremot en aldrig sinande ström
av extrablad. Segrar och nederlag, kröningar, furstebröllop, förnäma
dödsfall, statshandlingar, märkvärdiga brott, avrättningar m. m., det
vill säga ungefär allt som sysselsatte dåtidens människor, är nedlagt
i dessa otaliga flygblad och verser, vilka redan genom sina
omständliga titlar förråda att man då icke hade så knappt om tiden som i
våra dagar. Mycket av vad som på detta sätt kommer i dagen har
direkt tendentiös syftning och avser mindre att upplysa allmänheten
än att påverka dess opinion i viss riktning, annat åter är dikterat
av det rena nyhetsintresset. I bägge fallen var publikens tacksamhet
lika stor, och det är ej underligt att boktryckare och förläggare lågo
i skarp konkurrens om de färskaste nyheterna, sak samma om de
voro så alldeles riktiga eller ej. Hur omfattande denna
nyhetslitteratur är framgår av att exempelvis från oroligheterna i Norra England
1569—70 finnas bevarade ej mindre än ett trettiotal flygblad —
naturligtvis blott en ringa del av dem som i verkligheten publicerades.
Intressant är också författarens påpekande av att det tydligen från
förläggarnas sida var vanligt att hålla sig med avlönade agenter, vilka
med alla medel, tillåtliga eller otillåtliga, satte sig i besittning av
viktiga nyheter, brev och aktstycken, lämpliga att hastigt befordras till
trycket och kastas ut i marknaden. Den mest kände representanten
för denna kategori av litterära yrkestjuvar är en gammal bekant från
litteraturhistorien, nämligen Thomas Thorp, den ryktbare utgivaren
av Shakespeares sonetter. Mer än ett dussin bevarade flygblad, som
bära hans namn på titelbladet, vittna om att han utövat en
omfattande och framgångsrik verksamhet i den dåtida nyhetsförmedlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
