Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 22 maj 1930 - Ohörsamhetskampanjen i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 305
skara satt sig i marsch. Hejdad blev också vid ett liknande anlopp
mot saltverken nästa »ohörsamhetschef», skaldinnan Sarojini Naidu,
bekant även här i Sverige genom några föredrag, som hon höll 1920,
då hon besökte sin då som ledare för en indisk agitationsbyrå här
arbetande broder, Virendranath Ghattopadhyaja. Fru Naidu tyckes
den gången ha sluppit undan häktning. Vid sin sida i kongressens
verkställande utskott har hon den gamle kongressledamoten Motilal
Nehru och lagstiftande församlingens nyss avgångne talman, V. H. Patel,
bägge ursprungligen anhängare av måttfullare metoder än de nu
tillämpade. Förutom illojal salttillverkning och bojkott av utländska
tyger ingår numera i propagandamedlen nedhuggande av palmträd,
av vilka rusdrycken toddi beredes samt blockering och uppbränning
av krogar och utrninuteringsställen, varjämte man förbereder
skattevägran bland bönderna. Vid ett nytt angrepp på saltverken häktades
fru Naidu, och V. H. Patel intog då hennes plats som högste
ohörsamhetschef.
Protester mot Gandhikampanjens excesser ha avgivits bl. a. av
den muhammedanska rörelsens år 1922 med Gandhi samverkande
ledare samt några liberala sammanslutningar. På sistnämnda håll
har man emellertid samtidigt sökt pressa vicekonungen till att
formligen utlova omedelbart införande av »dominionställning» inom riket,
vartill han naturligtvis ej har befogenhet, då bestämmanderätten ju i
sista hand ligger hos brittiska parlamentet. Däremot kvarstår såsom
förbindande det av lord Irwin i november i fjol gjorda upprepandet
av ett brittiskt regeringslöfte från 1917 om att denna
dominionställning är det naturliga målet för den konstitutionella utvecklingen i
Indien. Den svåra men ofrånkomliga uppgiften är att söka med denna
självstyrelse förbinda sådana anordningar, att den ej blir till obotlig
skada för både brittiska och indiska intressen. Problemet är långt
mera invecklat och svårlöst än exempelvis de 102 amerikanska
prästmän tänka sig, som häromdagen telegrafiskt förmanade Ramsay Mac
Donald att ofördröjligen göra upp i godo med »Gandhi och hans folk».
Bland annat förtjänar erinras om det förpliktande i begreppet Pax
Britannica och om vad Cicero för 2000 år sedan skrev till sin
broder, då denne var ståthållare i provinsen Asia: »De, som du styr,
böra säga sig själva, att ingen av de olyckor, som lössläppas av yttre
krig och inre tvedräkt, skulle besparas dem, orn romerska riket ej
fanns där för att skydda dem däremot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
