Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Irländarna hemma hos sig. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLÄNDARNA HEMMA HOS SIG 317
de avlägsnaste bygderna för att upptäcka eller komma närmast
till de renodlade spåren av vad som en gång var sann
irländsk-het. Efter Synge hade framträtt en oräknelig rad av
bondelivsskildrande dramatiker. De ha legat med örat till marken som
hade de velat utlyssna sanningen om sig själva från fädernas
mull. Bondstugeinteriören har blivit så vanlig i irländsk
dramatik, att icke ens de mest invigda kännare av irländsk
scenkonst längre förmå att skilja det ena stycket från det andra på
fotografier av sceninteriörer. De se allesammans så gott som
likadana ut. Det är något rörande patetiskt över detta ensidiga
sökande. De moderna irländarna, fångna som de äro och måste
vara i engelsk kulturmiljö, brottas för att söka slita sig lösa ur
beroendet, för att befria sig från engelskhet och uppnå en
nationell pånyttfödelse genom en mystisk beröring med det enda
oförfalskat irländska man kan leta upp, det bondeursprungliga.
Man lämnas sannerligen icke i tvivelsmål om den irländska
känslans äkthet och häftiga styrka. Den har över sig en nästan
monumental våldsamhet.
Irländskheten är så mycket på läpparna att man säger sig,
att den måste bo också i hjärtana. Tiggerskaii på gatan
förkunnar sin irländskhet, och märker hon att man är främling
öser hon över sin välgörare hymner till irländsk-amerikanerna,
de irländare i främmande land som anses ha gjort mest för
Irland. De hyllas nästan som ett slags högre väsen. »You are
Irish-American, sir. Long Ii ve the Irish-Americans. God bless
the Irish-Americans.» Irlands senaste annaler innehålla mycket
som blir oförklarligt, om man icke håller i ögonsikte detta drag
av vilt, nästan hysteriskt begär efter nationell självhävdelse i
smått som i stort och dramat har tjänstgjort som
säkerhetsventilen, när nationalkänslans flöden svällt för högt. I dramat har
det nya Irland andats ut. Allting som pekar inåt eller framåt
är välkommet i Irland, dels därför att det leder tankarna bort
från det betryckta nuet, dels därför att fantasien kan väva
drömmar kring det. Tillståndet i Irlands fattigkvarter skulle icke
kunna uthärdas av ett folk som saknade irländarnas förmåga
att glömma vad som är för vad som komma skall. Socialt
missnöje låter föga tala om sig. Kanske bör man söka en
förklaring härtill i den omständigheten att fattigdom skapar letargi.
Det är ekonomiska uppsvingstider, icke betryck, som inspirera
till sociala missnöjesyttringar och samhällsförbättrarbråk. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
