Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Irländarna hemma hos sig. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLÄNDARNA HEMMA HOS SIG 321
måste därför fortsätta att trampa i de gamla spåren. Nationell
lidelse kan åstadkomma det otroliga. Men den kan icke förmå
folk att riskera vad det äger och har på banken.
Englands ekonomiska hegemoni är icke det enda
kvardröjande spåret av århundradens historia. Bortsett från några
gaeliska oaser i västra Irland är engelskan icke blott det härskande
utan det enda språket. Till och med de obevekligt
republikanska och antiengelska skrifter som utkomma nödgas
formulera sina vreda paroller på grannens välljudande och
uttrycksfulla språk. Språkläget i Irland illustreras på ett falskt sätt av
gatskyltarna i Dublin. De bära överst en gaelisk beteckning
som ingen kan läsa men som man förstår vara en översättning
av de engelska namnen på respektive platser. Den gaeliska
texten är ett offer på nationalismens altare. Något gagn gör den
ej. I vissa riktigt urirländska distrikt i väster, där gaeliska
ännu talas, har man drivit sin självhävdelse därhän att man vid
vägarna uppsatt anslag endast på gaeliska. Dessa anslag
adressera sig ofta nog till automobilister, som, hur irländska de än
må vara, icke med bästa vilja kunna läsa vad som förkunnas.
Språkfanatismen vållar naturligt nog alltemellanåt förtret. Vid
mitt besök helt nyligen hörde jag om en tragikomisk konflikt
mellan en församlingspräst och en kommunalsekreterare som
vägrade begagna samma språk. Prästen skrev på gaeliska —
å ämbetets vägnar — den andre förklarade sig icke förstå ett
ord och insisterade på att bli tillskriven på engelska. Den
republikanska veckotidningen var upptänd av raseri över denna
kränkning av nationella känslor.
Det finns en gaeliskspråkig Drama League, betecknande nog
med säte på landsbygden. Den kan existera tack vare
översättningar från engelska av gamla och nya irländska pjäser.
Därtill kommer, att unga gaeliska entusiaster nu producera egna
stycken på gaeliska. Dessa styckens förnämsta, om icke enda,
tjusning för publiken uppgives ligga i att de aldrig varit stöpta
i engelskans förhatliga form. Något säreget eller nytt irländskt
drag, som icke kommer fram på Abbey Theatre, förklaras de
icke röja.
Språkfrågan utgör ett av Fristatens bittraste och mest
svårlösta problem. Är det olösligt? All den litteratur, all den
kultur som nu levande generationer av irländare insupit är engelsk
24. Svensk Tidskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
