Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Irländarna hemma hos sig. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLÄNDARNA HEMMA HOS SIG 323
en gång råkat hamna på har blivit deras och de ha fångats av
den i en ring av förtrollning som omöjliggör för dem att slita
sig lösa. De föredraga halvsvälten i ödslighet och ensamhet.
Denna fullkomligt omaterialistiska jordbundenhet är ett
fundamentalt drag i irländskt väsen, vilket förklarar mycket som eljest
förefaller förbryllande i irländsk politik. Vad som utåt kan té sig
som självförstörande fanatism och obalanserat verklighetsförakt
är blott en annan uppenbarelseform av lidelse för det egna i
natur och kynne. Det är icke bara nationalistisk känsla som
konstituerar kärleken till Irland. Den bördiga jordbit som staten
offererat som gåva’ är ju lika mycket Irland som den steniga
vrån i obygden. Irländaren står i ett intensivt personligt
förhållande »till stenarna och marken där barn han lekt», vilket icke
har någon lika stark motsvarighet i t. ex. svenskt väsen. Man
bör ej förgäta, att den nationalism som talar genom politikerna
i Irland är förknippad, hos många av dem, med en dylik
mystisk och överväldigande lidelse för torvan, vilken om den också
icke kommer till uttryck bor i deras hjärtan.
Den envetna, nästan halsstarriga lidelsen för torvan lämnar,
som sagt, aldrig irländaren. Den dröjer kvar hos honom, som
saltet i hans väsen, även om han blir en framgångsrik figur i
City eller vid Fleet Street eller i något annat av guld och ära
bestrött kvarter i engelsk miljö. Hur olika mot skottarna —
för att nu inte tala om oss själva — som trivas ypperligt
varhelst de förskaffat sig inflytande, rykte och ett bankkonto. När
skotten sjunger sitt hemlands sånger, är grundtonen,
inspirationen, en annan än den som kommer irländska hjärtan i
förskingringen att vibrera. Man varsnar något mörkt, allvarligt,
tragedimärkt i irländskt väsen, även när detta döljes bakom en
leende och upplyst fasad. Den framgångsrike irländaren i
främmande land ser icke ut att kunna förlåta ödet att det icke
tillstått honörn att vinna den lycka han uppnått på den fläck där
han föddes. Han anklagar ödet oresonligt, även om han väl
vet, att London och New York förlänat honom möjligheter som
Dublin och Cork aldrig kunnat skänka. I irländarens innersta
hjärtekammare finns en röst som alltid viskar: »Vad gagnar det
att vinna hela världen och taga skada till sin själ?» Den tonar
bort ibland, men den finns där. Man kan hos irländarna av i
dag upptäcka något som liknar en formlig njutning vid tanken
på alla de möjligheter till timligt välstånd, makt och inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
