Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Före jaktbössan. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 B. BOETHIUS
Smygjakt på hjort med ledhund.
Johan Tänzer, Der Diana hohe und niedere Jagd-Geheimnisse, Leipzig 1734.
Genom de strängaste straff sökte man skydda »högdjuren» för
hovens och de privilegierades räkning. Sverige utgjorde ej något
undantag härutinnan. Men då ett utsträckande av den förnäma
världens jaktmonopol till de norra skogsbygderna varit
meningslöst, fingo här de ekonomiska synpunkterna i stället råda.
Magnus Erikssons landslag stadgade fridlysning av älg under våren
och försommaren (från fastan till Olovsmässan, d. v. s. den 29
juli) och förbjöd samtidigt att »lägga älgspjut» utom i de verkliga
skogsbygderna, Dal, Värmland, Dalarna, Norrland och Finland.
Då sedermera jakten förbehölls konungen och adeln, gjordes
samma undantag. I de nämnda skogsbygderna fick ofrälse man
alltjämt fånga och fälla älg. Från Gustav Vasas tid kan man i
räkenskaperna belägga skinn- och pälsverksförsörjningens stora
betydelse för hovet och förvaltningen. Denne konung började
också tillägga sig en företrädesrätt till skinnköpet, som Johan
III sökte utbilda till ett formligt monopol. När det gällde att
motarbeta de förhatliga finnarna, erbjödo också beskyllningar
för undansnillande av skinn länge ett tacksamt argument.
Sedermera fick visserligen kronans inköpsmonopol dö bort, men
intresset av riklig tillgång på hudar och skinn samt av billigt pris
kvarstod naturligtvis.
Den 16 mars 1681 föll Kungl. Maj:ts resolution på
Sollefteåböndernas besvär. Det blev en fullständig framgång. Att fälla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
