Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vergilius — Italiens och världsfredens skald. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERGILIUS — ITALIENS OCH VÄRLDSFREDENS SKALD 343
av sibyllan steg ned till underjorden. Även i en annan punkt
har den praktiska nyttan fått vika för de historiska traditionerna
och skönhetskänslan. I århundraden hava byggmästarna i
omnejden härifrån bortfört massor av den rödaktiga vulkaniska jord,
kallad pozzolana, varav framställes ett oförlikneligt murbruk.
Mot denna inbringande industri har rm utfärdats ett drakoniskt
förbud. I stället har man börjat bota de skador, som
pozzolana-grävningen har tillfogat landskapsbilden, genom att plantera
vin-rankor och olivträd i sandgroparna och på de kala
strandklipporna. Man kan föreställa sig att förskönings- och
planeringsarbetena nu pågå med feberaktig iver. Det gäller ju att försätta
omgivningarna av nedgången till underjorden i presentabelt skick
för den ström av Vergilius-beundrare från alla länder, som man
väntar besök av i höst.
Huru väl förstå vi icke italienarnas vördnad för Eklogernas,
Georgicans och Eneidens diktare! Dessa dikters klingande latin
är ju icke för dem ett främmande språk. Medan det kostar
skol-piltarna hos oss oändlig möda innan de kunna stava sig
igenom och skandera sitt Arma virumque ca/io, är det endast
grammatiken som vållar den italienska skolungdomen större
svårigheter. Själva ordstammarna äro för det mesta de samma som
i italienskan. Men också för värdesättningen av Vergilius’
diktning hava italienarna andra förutsättningar än vi. Hos oss har
man låtit påverka sig av de tyska filologerna och
litteraturhistorikerna, som framställa Vergilius som en osjälvständig epigon
och av hans diktverk endast erkänna Georgica som ett alster av
verklig poetisk inspiration, medan de i Eklogerna se en
tämligen misslyckad imitation av Theokritos och i Eneiden en i fråga
om uppslaget, kompositionen och karaktärsteckningen
synnerligen bristfällig efterbildning av Odyssén och Iliaden. Vi kunna
icke heller neka till att Vergilius’ diktkonst ofta tröttar oss och
stöter vår smakkänsla genom sin uppstyltade, teatraliska stil och
sitt icke sällan tanketomma ordsvall. Men detta teatraliska drag
hos Vergilius verkar alls icke stötande på italienarna. Deras
egen moderna poesi utmärker sig ju genom samma förkärlek
för retoriska effekter. Och så kunna italienarna, liksom alla
romanska folk, i långt högre grad än vi entusiasmeras av
klangfull vers, där innehållet står tillbaka för den fulländade formen.
T. o. m. den av tyskarna så förkättrade Eneiden betrakta de
fortfarande som ett oöverträffat epos. »Vergilius’ verk», säger Do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
