Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vergilius — Italiens och världsfredens skald. Av Herman Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERGILIUS — ITALIENS OCH VÄRLDSFREDENS SKALD 349
han först efter år 30 besjunga med visshet att den skulle bliva
varaktig.
Väl kunna vi förstå, att denna skaldevision senare av de kristna
uppfattades som en profetia om Jesu födelse och det tusenåriga
riket. Ännu i våra dagar anse många framstående forskare, att
Vergilius icke varit obekant med den orientaliska Messiastanken,
vilken genom judiskt-alexandrinskt inflytande blivit upptagen i
den sibyllinska orakelsamlingen. Bland de på grekiska
avfattade sibyllinska förutsägelser, som vi hava i behåll, finnes en
där det talas om att »Gud skall från solen skicka en konung,
som skall befria hela jorden från det onda kriget» (Oracul.
si-byll. III, 652). Man har också påmint om, att Vergilius’
beskyddare Asinius Pollio var god vän med konung Herodes.
För Vergilius, liksom för alla hans samtida, var freden
liktydig med endräkt och ostört lugn inom det romerska riket. De
kringboende barbarfolken hörde icke till den av Rom
behärskade orbis terrarum och föllo sålunda utanför området för
riksfreden, pax Romana. Med dem måste även den mest
fredsälskande regering tid efter annan föra krig. Fred kunde därför
icke betyda avväpning. Överhuvud låg för antiken den tanken
fjärran, att vapnen som skydd för individen och staterna kunde
bliva överflödiga och att tillvaron av en väpnad styrka var ett
hot mot freden. Men så som pax Romana uppfattades av rikets
invånare förblev den i alla fall ostörd i mer än 200 år, endast
med ett kort avbrott år 69 e. Kr. Minnet av denna tid förblev
outplånligt inristat i folkens medvetande, och så var drömmen
orn världsfreden under långa tider förenad med hoppet om det
forna romerska rikets återupprättande.
Fredsidealet är i våra dagar icke det samma som det var på
Vergilius’ tid. Det är icke endast rikets inre fred utan rikenas,
folkens inbördes fred som vi eftersträva. Icke heller pläga vi
numera, såsom de romerska och grekiska skalderna, anknyta
fredsdrömmen till den allegoriska bilden av ett paradisiskt
oskuldstillstånd. Och likväl, när nutidens folk fira det
tvåtusenåriga minnet av Vergilius’ födelse, skola de icke glömma, att
han var en hänförd förkunnare av krigets bannlysande och det
fredliga arbetets välsignelse. Det är icke minst detta som gör
den romerske skaldens verk icke endast till hans fäderneslands,
Italiens, utan till hela mänsklighetens egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
