Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur: »Svenska folkförfattare». En glimt av den folkliga bildningen. Av Carl Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 LITTERATUR
A och L. En del II är utlovad att utkomma med det snaraste.
Likväl fattas ändå åtskilliga, som tydligen ej observerats av utgivarna.
Man må ej heller föreställa sig att genom förtecknandet av denna
stora skrivande skara de folkliga diktarnas grupp är fångad i ett
notvarp. Bortom den står åter en skara av ännu mera okända berättare,
skämtare, ordstävspräglare, vilkas alster aldrig nått över
familjekretsen, byn eller bygden.
Det hela är en illustrerad uppslagsbok, där en överraskande riklig
skörd ur svensk folklig diktkonst presenteras. För varje författare
uppges privat sysselsättning, adress, födelseort och ålder, studier,
signatur, en mer eller ofta tyvärr mindre fullständig bibliografi samt
en älskvärt hållen karakteristik med uppgifter om ämnesval och
intressen.
Ett mindre antal namn äro allmänt kända som t. ex. Carl Larsson
i By, J. A. Göth, Adolf Johanson, Harald Johnsson, Pehr Johnsson,
Waldemar Lindholm, Anders Kilian och Kerstin Hed. Arbetardiktarna,
som givetvis även borde inräknats bland »folkförfattarna», saknas nästan
alldeles i samlingen. Några namn äro oförklarliga i sammanhanget
t. ex. Stellan Arvidsson och Karin Boye, men »akademikern» Albert
Engström är säkert här i sin rätta miljö, liksom Dr Karl Erik
Forslund. Harry Blomberg och Ragnar Jändel stå med ena foten i
»proletärskaldernas» läger och med den andra i detta läger.
Alla slag av titlar finnas här. Påfallande inånga äro jordbrukare,
hemmansägare; uppgifterna ha t. ex. formen: »Fadern gruvarbetare.
Han har arbetat som lantbruksarbetare, smideshantlangare,
gruvarbetare och är f. n. skogsarbetare», »bygdeforskare och målare», »skräddare
och trädgårdsskötare», »författare och sångare», »skriftställarinna,
hemmansägare och politisk agitator»; där finnas skogvaktare, skogsarbetare
(många i Värmlands-kanten), fjärdingsman, fotografer, kontorister,
stationsinspektorer, riksdagsmän, folkskollärare, lärarinnor, några
präster, folkhögskolemän, läkare, läroverkslärare o. s. v., men en stor hop
har titlarna skriftställare, författare, journalist eller redaktör.
Det är sannerligen folk, som har sett och kunnat lära något i livet.
Om J. A. Göth heter det t. ex.: »Hans far var torpare och han -började
sin bana som bonddräng, fortsätter sedermera som gjutare, rallare
och bas, knekt och korpral i 14 år, stabbläggare och byggnadssnickare,
fjärdingsman i 12 år och var småbrukare till 1929. Tillhör L O. G. T.
och socialdemokratiska partiet sen före sekelskiftet. Innehar Nordiska
Museets Hazeliusmedalj och Patriotiska sällskapets medalj för
odlingsflit». Jag skulle kunna ur egen fatabur tillägga, att Göth
dessutom är en mycket anlitad auktionsförrättare, kommunalman,
Skansenartist och föreläsare. Att han kan ha något att berätta är sannerligen
inte underligt. Eller vad sägs om skriftställaren Einar Ljungberg
(som bl. a. har utgivit en bok Vrakspillror, en samling skisser ur
storstadens liv, som har gått i tjugo upplagor på 10 år)? Han skriver
nämligen själv: »Min barndom var solfattig men rik på religiös tuktan
och Herrans förmaning. Redan som barn trädde jag in i
kroppsarbetets universitet men försökte därjämte bli en autodidakt, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
