Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - Kring regeringsskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 DAGENS FRÅGOR
justitieministrar och få väl därmed jämte hrr Ekman och Stockenström
betraktas som själva fundamenten i den nya ministären. Då hr Gustaf
Rosén av olika skäl denna gång icke kunde återtaga sin förutvarande
post som försvarsminister, fick hr Ekman göra den
förlägenhetsanordningen att själv övertaga den synnerligen arbetskrävande
försvarsministerportföljen. Förra gången, juni 1926, ordnades på samma sätt
med finansministerämbetet, men då hade hr Ekman i det konsultativa
statsrådet rådman Lyberg en ersättare, som senare övertog denna näst
statsministerns viktigaste posten i regeringen. Finner hr Ekman bland
sina nuvarande konsulter någon lämplig rekryt som försvarsminister?
Det är näppeligen troligt.
Paret Ramel-Stadener utgjorde överraskningsmomentet i den nya
ministären, utan att man därför kan säga, att vederbörande kunna
karakteriseras som »sista paret ut». Landshövding Ramel har såsom
förutvarande kabinettssekreterare och svenskt isändebud i Oslo och Berlin en fond
av erfarenhet och rutin att falla tillbaka på, då han nu blivit
utrikesförvaltningens chef. I det hänseendet torde han vara hr Ekmans f. d.
medexcellens hr Eliel Löfgren överlägsen. Som politisk person har den
nye utrikesministern icke framträtt, men han har allmänt tillskrivits de
åsikter, som passa styresmannen för Malmöhus län, nämligen
konservativ läggning och utpräglad j ordbruks vänlighet med tillhörande
sympati för tullar, vilka meningar, om de omsattes i politisk energi,
åtminstone kunde hindra ministären Ekman att vågmästra för mycket
åt vänster. Att den högkyrklige biskop Stadener blivit
ecklesiastikminister i de lågkyrkligas parti och därvid varmt välkomnats av
såväl Göteborgs stiftstidning som den frireligiöse »biskop» Norups organ
Svenska Morgonbladet, tillhör det politiska livets mera svårlösta
korsordsgåtor. Om biskop Stadener gäller detsamma som om landshövding
Ramel: de komma i den Ekmanska regeringen att få mycken
användning för sina försvarsvänliga och konservativa tänkesätt.
Den nya regeringen har eljest fått det mottagande, som är det
oundvikligas lott. Man resignerar på borgerligt håll och konstaterar blott, att
herr Ekman efter högerns regeringsexperiment nu återförts till det
utgångsläge, som han tydligen skulle ha haft, om han efter den nyliberala
separationen i september 1928 skulle fortsatt på egen hand med en
rent folkfrisinnad ministär. Det man närmast väntar på är den nya
försvarsutredningens sammansättning och på den inriktning som hr
Ekman efter sin start med det frivilliga inmalningstvånget skall giva sin
jordbrukspolitik i fortsättningen. Den nya regeringens
programförklaring gav i sin försiktiga formulering inga blottor, men var tydligen just
genom sina negativa förtjänster en besvikelse för socialdemokraterna.
I övrigt rusta sig partierna till höstens landstings- och
stadsfullmäktigeval, varvid uppenbarligen socialdemokrater och kommunister i
förnyat broderligt valförbund ,söka bereda de borgerliga så mycken avbräck
de kunna. Man får hoppas, att de borgerliga å sin sida kunna
återupptaga 1928 års tradition om ordnad valsamverkan. Den frisinnade
partiledningen har skyndat sig att delegera beslut och ansvar
härutinnan till valdistriktsstyrelserna. Högern och bondeförbundarna äro sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
