Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - Kring regeringsskiftet - En karolin om Karl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 359
kerligen städse redo till samverkan. Det återstår att se, huruvida de
frisinnade ute i landet ämna taga intryck av P. A. Hanssons
hotelser, att förnyad borgerlig valsamverkan skulle innebära definitiv
av-marsch åt höger från de frisinnades sida.
Hur tedde sig Karl XII för dem som stodo honörn
nära? Ett nytt svar på denna fråga lämnar Axel von
Löwen (f. 1686, d. 1772, generalguvernör i Pommern 1748—66) i sina
minnesanteckningar, i fjol anträffade i Stralsund och nu med en
inledning av d:r Fritz Adler offentliggjorda i Karolinska Förbundets
Årsbok 1929 (Stockholm 1930). Sammanställt ur dessa på franska
avfattade »Mémoires d’un Suédois qui a servi le Roi Charles XII»,
kan det fritt återges på detta sätt: En stor konung, alltid stor fastän ej
alltid0 lycklig såsom han förtjänt och störst i motgången, på samma
gång en man av heder och en trofast vän, pålitlig som en fast klippa,
mild och vänlig mot underordnade och stolt bland sina jämlikar,
skämtsam, frispråkig bland sina förtrogna och krävande uppriktighet
tillbaka, givmild men besvärad av att utsättas för tacksägelser,
intresserad av det kvinnliga släktet men hållande sig själv i sträng tukt
för att ej lockas från sina plikter i fält, en dyrkare av den krigiska
äran och önskande sig Gustav Adolfs död, men besluten att aldrig
själv anfalla och att ej lägga sig till med andras land. En uppgift i
förbigående, som ej saknar intresse, är att Karl hade sympatier för
den anglikanska kyrkan och troddes ha tankar på någon reform av
den lutherska för att få bort några där kvarvarande »rester av
vidskepelse».
Fastän rimligtvis i mycket sammanfallande med andra porträtt av
Karl XII, äger denna teckning, som konkretiseras med en mångfald
anekdoter och exempel, tillräckligt många särdrag för att göra ett
starkt personligt intryck. Man kan ju kalla den en skönmålning, om
man vill — själv är Löwen angelägen att betona, att han ej förbiser
skuggorna. Han beklagar, att konungen fått en mindre
tillfredsställande uppfostran, präglad av tidens pedantiska och något barbariska
anda och alltför starkt framhävande de krigiska bedrifterna, och han
medger, att hans hjältes personliga dygder ej i allo voro lämpade
för en politiker, liksom att han alltför litet sparade både män och
medel.
Vad som ger Löwens anteckningar ett alldeles särskilt intresse är
emellertid varken hans egna omdömen eller vad han hämtat från andra
sagesman — bland dem Arvid Horn, hans svärfar efter förlusten av
hans första maka, en dotter till Piper — utan de yttranden av Karl XII
själv, som han där utförligt återger. Det är blott skada, att man
icke vet, om referaten grunda sig på samtida uppteckningar eller
endast på vad han mindes, då han långt efteråt — någon gång mellan
1743 (eller möjligen 1748) och 1751, såsom uppvisas i docenten Sten
Bonnesens innehållsrika noter — nedskrev sina hågkomster. Det
vore lyckligt, om en fortsatt genomforskning av Löwens övriga
papper kunde ge någon ledning för avgörandet av denna viktiga histo-
En karolin
om Karl XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
