Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - En karolin om Karl XII - En engelsk krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 361
på en annan fråga: varför vände sig icke Karl i stället åt väster
och avgjorde striden mellan Frankrike och dess fiender? Han ansåg
sig för övrigt sakna berättigad anledning att angripa någotdera av de
kämpande lägren. Men — och det är icke minst intressant —- detta
är ej hans sista ord i saken. Att även Preussen och Hannover
senare i hans nödläge vände sig mot honom utan att han fick hjälp
från något håll, fyllde honom med den djupaste förbittring. Hade
han kunnat förutse detta, skulle det varit bättre, att han lämnat en
kår i Lifland till fästningarnas försvar mot tsaren, gjort riktigt kål
på August och i förbund med Frankrike gått med sina friska trupper
in i Tyskland. Det hade efter ordinär politik varit det riktiga —
»men jag har alltid haft motvilja mot att vara stor utan att vara
rättvis . . . och man resonerar alltid bättre efteråt.»
Uttrycken av en särskild harm mot Georg av Hannover-England ge ett
visst stöd åt Löwens mystiska allusioner beträffande konungens endast
av några få personer kända sista planer, fastän de ej kunna stödja
sig på yttranden från denne. Hade han icke fallit vid Fredrikshald
— några misstankar om lönnmord antydas emellertid alls ej —,
skulle Georg några månader efteråt fått höra en musik, som skulle
gjort honom yrvaken. Företaget mot Skottland var ej huvudsaken —
»man skulle blivit bra överraskad att få se Peter den stores och Karls
hundar jaga tillsammans».
Det är, såsom redan av det anförda framgår, inga obetydliga
områden av Karl XII:s historia, som Löwens framställning berör. Där
talas också, än med, än utan åberopande av kungliga utsagor, om
Poltava och de bedrövliga händelserna efteråt — då de svenska
trupperna »saknade en Xenophon» —, om Bender i starkt
apologe-tisk anda, utförligt om Pommern 1715 och ej så litet om Karls rent
militära idéer, så rörande attackens utförande och förhållandet
mellan eldgivning och blanka vapen. Dit hör också en intressant
diskurs, i vad mån högste befälhavaren borde utsätta sig för
livsfara i bataljen. Löwen relaterade den nyktrare uppfattning i frågan,
som gjorde sig gällande på krigsskådeplatsen i väster, men fick till
svar bl. a., »att saken var annorlunda med de svenska kungarna, och
att, eftersom de endast hade små arméer, de borde utfylla antalet
genom att betala med sin person, såsom hans företrädare alltid hade
gjort, i det de med sitt exempel animerat trupperna, och att även om
han bleve dödad, det varken gjorde till eller ifrån, eftersom svenskarna
kunde segra utan konung». Man återfinner i detta svar den
blandning av enskild heroism och politisk logik, som, i den mån man får
tro på de Löwenska referaten, tycks ha varit karakteristisk för Karl XII:s
sätt att tänka.
Ur den stora strömmen av dokument till världskrigets
historia, av personliga memoarer, av mer eller mindre
officiella framställningar av händelseförloppets detaljer eller det stora
sammanhanget dyker någon gång en bok upp ägnad åt kritisk
granskning av den stora massproduktionen. En av de mera tankeväckande
En engelsk
krigshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
