Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 1 juli 1930 - Simonkommissionens förslag till indisk författningsreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 DAGENS FRÅGOR
det synes dem lämpligt, kunna träda in på rättvisa och rimliga
villkor».
Här ha återgivits några av kommissionens allmänna betraktelser,
vilka klargöra den anda, vari den är avfattad. Dess positiva
författningstorslag äro ej sammanfattade i paragrafer utan bestå i under den
fortgående argumenteringen framställda rekommendationer, avsedda
att vid den fortsatta behandlingen av ärendet erhålla fastare former.
Ett av de grundläggande förslagen är, att Indien skall få ett
federativt styrelsesätt, bli »ett förbund av självstyrande enheter».
Parlamentet i Westminster kasseras som mönster. »Det är orimligt att
inbilla sig, att en författningsbyggnad lämpad för 45 miljoner britter,
mestadels stadsbor, skulle passa lika bra för 250 miljoner indier,
spridda över ett slags världsdel och boende i en halv miljon byar.»
I stället bör varje provins få »det maximum av autonomi, som är
förenligt med Indiens intressen som helhet». Och varje provins bör
få »en enhetlig regering ansvarig för en med vidgad rösträtt vald
lagstiftande församling». Härvid är att märka, att Birma föreslås helt
skilt från Indien, dit det rätteligen ej hör, samt att
Nordvästgräns-provinsen, ständigt hotad som den är av anfall från vilda
bergsstammar, får nöja sig med ett mindre mått av självstyrelse. »Den
medfödda rätten att röka cigaretter måste inskränkas för den som råkar
bo i ett kruthus». Emellertid inrymmer förslaget rätt vittgående
befogenheter även åt de självstyrande provinsernas guvernörer,
nämligen i frågor som gälla ordningens upprätthållande och
minoriteternas skydd samt när genom obstruktion, politiska strejker eller
blockader det normala styrelsesättet hotas med anarki. Motsvarande
befogenheter tillerkännas även generalguvernören, varvid framhålles, att
även torka, pest och hungersnöd nödvändiggöra tillvaron av en stark
centralregering. »Det måste i Indien finnas en makt, som kan träda
in och rädda situationer, innan det blir för sent».
Förslaget om »enhetlig» provinsstyrelse innebär upphävande av den
nu tillämpade s. k. dyarkien eller ärendenas indelning i sådana, som
reserverats för de angloindiska myndigheterna och sådana som
överlåtits åt folkrepresentationerna och deras ministärer. Kommissionen
framhåller, att denna tudelning är oförenlig med verkligt ansvarig
självstyrelse, och den föreslår därför, att provinsministärerna skola
svara t.o.m. för polisärendena, ehuru det medges, att denna förändring
medför betydande risker. Flera f. d. provinsguvernörer ha också i
Times skarpt kritiserat kommissionsbetänkandet i denna del. Valen
till de nya provinsråden föreslås alltjämt skola ske enligt systemet
commiinal representation, d. v. s. att särskilda religiösa communes
skola representeras endast av sina egna medlemmar med garanti för
antalet mandat för deras religionsbekännelse. Det gäller här
förnämligast muhammedanska minoriteter i provinser med hinduisk majoritet
samt de hinduiska minoriteterna i provinserna Punjab och Bengalen.
Samma förmån föreslås även för sikherna i Punjab och för de
brittiska väljarne. Även föreslås garantier för att de klasslösa bli
rättvist representerade av personer, som åtnjuta deras förtroende. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
