Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Pan-Amerika och Pan-Europa. Av R. Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ske i fråga om länder, vilkas maktsfär sträcker sig vida utöver
Europas gränser. Så länge flere av Europas stater besitta
koloniala områden av den största internationella betydelse, inställer
sig frågan, huruvida det är tänkbart, att kolonier och protektorat
skola ingå i denna gemenskap och på vilket sätt detta skall ske.
De olika slagen av s. k. mandatförhållanden, sådana dessa äro
förutsatta i N. F:s rättsordning, kunde, under förutsättning av
en riktig och rättvis tillämpning av den däri uttalade
förmynderskaps- och uppfostringsprincipen, utgöra en lämplig förebild
för en framtida, dels kollektiv, dels individuell förvaltning av
de utomeuropeiska områden, vilka, vare sig av maktpolitiska
skäl eller med hänsyn till sin egen ofullkomliga utveckling,
åtminstone tills vidare komme att stå under andra staters
förmynderskap. Ju mera man i dessa fall kunde undgå ensidig
exploatering av dessa områden, desto säkrare garantier för
fortbeståndet, resp. en förnuftig avveckling av
subordinationsförhållandet kunde härvidlag ernås.
Vad sedan speciellt beträffar England och dess brittiska
dominions, så kan man ju uppställa den ena teorien efter den
andra utan synnerligen stora utsikter att uppnå en rationell
lösning. Ingen kan väl föreställa sig, att det brittiska imperiet
såsom sluten enhet inträdde i en kontinental europeisk
sammanslutning. Lika litet kan det väl komma i fråga, att de brittiska
dominierna var för sig engagerade sig såsom medlemmar vid
sidan av England enligt den förebild N. F. i detta avseende
erbjuder. Varför skulle väl Canada, Syd-Afrika o. a., vilka ju i
allmänhet anse sig oförhindrade att efter eget skön utträda
ur imperiet, vilja inträda i ett för dem främmande
kontinentalt system, vilket säkerligen icke erbjöde dem samma
handelspolitiska eller andra fördelar som det brittiska
världsväldet? Då återstår egentligen blott den möjligheten, att
endast det europeiska Stor-Britannien deltoge i en europeisk
union, men då man knappast kan tänka sig att inträdet
i denna vore förbundet med en upplösning av det
nuvarande imperiet, så innebure Englands inträde, att den
paneuropeiska sammanslutningen komme att utöva sin myndighet i så
inskränkt omfattning, att dess främsta medlem vore oförhindrad
att samtidigt kvarstå i en helt annorlunda beskaffad och för
denna medlem själv sannolikt vida betydelsefullare förbindelse.
Vid sådant förhållande kan det måhända ligga närmare till hands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
