Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Steriliseringsfrågan. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 NILS STJERNBERG
den nu nämnda synpunkten icke i någon nämnvärd mån, »om
ens alls», gör sig gällande i fråga om sinnesslöheten i alla dess
gradationer.
Det förefaller mig under sådana förhållanden, att just
försiktigheten borde bjudit, att man t. v. lämnat de egentliga
sinnessjukdomarna å sido och i stället koncentrerat sig just på sådana
fall, som kommit alla, vilka ha med barnavård och social
anstaltsvård att göra, att känna sig så högeligen upprörda,
nämligen de fall, då mindervärdiga och efterblivna individer av den
sinnesslöa typen, utan förmåga att själva taga vård om sin
avkomma, lyckliggöra samhället med nya individer, vilka enligt
vad erfarenheten visar vanligen även själva äro eller komma att
bliva mindervärdiga. Genom att taga upp problemet på detta
sätt skulle ock det legislativa problemet kunna avsevärt förenklas.
Kommitterade ha genom att gripa över båda de nu nämnda
områdena kommit att uppställa enhetliga schematiska regler, som i
själva verket icke passa för någotdera av dessa områden.
Man har mot förslagets stadganden rörande sinnessjukdomarna
ock anmärkt, att en dylik sterilisering med vederbörandes eget
samtycke redan enligt gällande rätt i stor utsträckning får anses
tillåten och särskilt åberopat att Kungl. Maj:t icke ansett sig
förhindrad att meddela dispenser för äktenskaps ingående då fara
för sinnessjukdoms överförande på avkomman avlägsnats genom
en dylik steriliseringsåtgärd. Förslagets lagfästande i denna del
skulle, menar man, leda därtill att dylika åtgärder, som
företagas i annan ordning än den förslaget föreskriver, hädanefter
skulle bliva att anse såsom rättsstridiga intrång i annans
kroppsliga integritet och eventuellt, även då samtycke föreligger, kunna
hemfalla under 14 kap. 10 § strafflagen, vars straffminimum är
6 års straffarbete. Även om sistnämnda farhåga säkerligen får
anses överdriven, talar dock även detta argument starkt för att
här gå försiktigt fram och t. v. lämna hela frågan om
sterilisering på grund av sinnessjukdom å sido. Någon större
olägenhet lärer därav ej uppstå. Med hänsyn till de förändringar i
rättsåskådningen, som på detta område kommit till synes, lärer
det för framtiden icke behöva befaras att en svensk läkare, som
företagit ett dylikt ingrepp på en frisk person, då
sannolikhetsgraden för sjukdomens överförande på avkomman är påtaglig
och A^ederbörandes samtycke är för handen, av svensk domstol
skall komma att fällas till ansvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
