Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sovjet-Ryssland i vardagslag. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 KARL HILDEBRAND
sovjetryska källor, merendels tidningar, ur vilka materialet
hämtats. Åtminstone författaren till den tredje boken torde leva inom
Sovjet-Rysslands gränser eller har åtminstone levat där under
så gott som hela tiden efter revolutionen. Det är första gången
som en kritisk granskning av de sovjetryska förhållandena
kommit till västerlandets kännedom från radikala författare i
Ryssland. Man märker oavlåtligt, att kritiken kommer från
personer, som stått mitt i det liv, som de skildra. De betrakta allt
inifrån den trollcirkel, som omger den nuvarande ryska
utvecklingen och som gör den så svår att bedöma.
I den första boken gör Istrati gång på gång den bekännelsen,
att han hör till dem, som blivit besegrade av livet. Redan på
de första sidorna anmärker han, att han nödgas skilja sig från
sina forna vänner, kommunisterna, och att anledningen ligger i
det som de själva anse vara sin ovanskliga ära: det socialistiska
systemets uppbyggande. Han vill ej närmare diskutera detta
byggnadsarbete och erkänner t. o. m. att det kan vara socialistiskt,
ehuru det mest består av »mönsterföretag, som funktionera dåligt
och skola fortsätta att funktionera dåligt, så länge de ledas av
imkompetenta kommunister». Han anser det vara en olycka, att
det nya samhället börjat uppbyggas i Ryssland, där det ej finnes
ett folkmaterial, som i verkligheten kan bära upp det. Han
beklagar, att han sett för mycket, och anmärker, att om han som övriga
gäster vid bolsjevikrevolutionens tioårsjubileum efter sex veckor
lämnat Ryssland, så skulle han ha kunnat entusiastiskt och lyriskt
skildra hur förträffligt allt vore ordnat i detta arbetarland.
Han berättar själv, att han med förtjusning mottog
inbjudningen till Ryssland och att han vid revolutionens minnesfest grät
av glädje. Det är vid denna tid som Margit Palmaer träffade
honom. Då betraktade han Sovjetunionen som sitt rätta
hemland, där han ville leva sitt liv, och då trodde han ännu, att
den mänskliga friheten där hade ett säkert fäste. Han skriver
emellertid, att han redan den första tiden kände sig illa berörd
av att oppositionsmännen i Ryssland strängt förföljdes. Till en
början såg han under sina resor blott förträffliga anordningar,
men sedan han vistats i landet trekvarts år, började han känna
tvivel om, hur det verkligen vore beställt. Han såg för mycken
ofrihet och för stor orättfärdighet. Han säger sig gärna ha
funnit sig i frånvaron av allt slags välbefinnande, även om han
tycker, att det ej behövde finnas så mycket ohyra i de dyra hotell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
