Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sovjet-Ryssland i vardagslag. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 KARL HILDEBRAND
vecklingen i landet. Bredvid några mera ytliga utgjutelser, vilka
kunna härstamma från Istrati själv, stå redogörelser för faktiska
förhållanden, vilka synas vara alldeles för sakligt hållna för att
kunna ha rumänern till författare. Den, som skrivit boken, är
i alla händelser mycket radikal och uttalar bestämt, att syftet är
att göra sovjetsystemets ledare uppmärksamma på den nuvarande
situationens allvar. »Varje sak har sin tid», skriver han, »och
i detta nu är det nödvändigt att tala om faror och svårigheter.
Just nu vore det brottsligt att förtiga, brottsligt att ignorera dem.
Under en revolutionstid bör den iakttagare, som ser en oerhörd
fara och icke utpekar den, bliva skjuten».
I en mängd korta kapitel behandlas olika ämnen och överallt
finner man en skarp och efter allt att döma väl motiverad
kritik. Författaren erkänner utan tvekan industriens
siffermässiga framsteg, men då han drager jämförelser med utvecklingen
i övrigt, kommer han till nedslående resultat. Den byråkratiska
regimen upphäver de goda verkningarna av industriens tillväxt.
Han anför en mängd intressanta exempel, men jag nöjer mig
med ett enda. I slutet av mars 1927 begärde den stora
parfymfabriken Tégé oljor av Moskva, men ännu i april 1928 hade
oljorna ej kommit fram till fabriken. Då hade 28 skrivelser
utsänts av högre ämbetsverk, 44 brev av parfymfabriken och
högsta folkhushållningsrådet, man hade hållit 13 konferenser och
folkkommissariernas råd hade telegraferat 8 gånger. Allt enligt
uppgift i Pravda. Man kan förstå, att dugliga fabriksledare och
ingenjörer bli alldeles förtvivlade över ämbetsverkens
slentrianmässiga långsamhet och att deras förmåga att göra sig gällande
blir betänkligt kringskuren.
Det tredje bandet är ur alla synpunkter det intressantaste.
Författaren har en helt annan stil än den, som kommer fram i de
två första volymerna, saklig och lugnt resonerande. Genom
antydningar i boken får man veta, att han är infödd ryss och
har varit anställd i en sovjetinstitution i Moskva och inom ett
jordbruksdistrikt; han har dessutom vistats på ett
sovjetsanatorium. Det viktigaste är, att han bedömer förhållandena
inifrån under betonande av, att man ej kan draga några säkra
slutsatser vid en turistresa eller en kort vistelse i landet utan
endast om man lever där länge såsom en ryss bland ryssar. Ett
förord är i all sin korthet förträffligt. Han vill säga sanningen,
skriver han, ingenting annat än sanningen och all den sanning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
