Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Donators vilja. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till detsamma. Dessutom ha de, i medvetande om att
genomförandet av en sådan principiell förändring måste taga rätt lång
tid, också yrkat på en omedelbar exakt uppskattning av
förmånerna i syfte att kunna göra de motsvarande avdragen å
statslönen fullt effektiva. Denna senare fråga lämnar jag för
ögonblicket å sido och håller mig till den principiella frågan om
indragning.
Under år 1929 utfärdades efter mångåriga förberedelser en lag
om tillsyn över stiftelser. Den är en yttring av vaknande
ansvarskänsla gentemot fädernas arv på ett område, som ofta varit
försummat. Om man tar kännedom om förarbetena till lagen
— vilket lättast låter sig göra genom att läsa de
statsrådsprotokoll, som äro fogade till 1929 års kungliga proposition i
ärendet — så finner man som ett genomgående drag en utpräglad
respekt för donators vilja. Den ena myndigheten efter den
andra har framhållit som självklar den grundsatsen, att de
ursprungliga donationsbestämmelserna skola iakttagas, så långt detta
överhuvudtaget är möjligt. Först om förändrade
tidsomständigheter göra en sådan åtlydnad omöjlig eller åtminstone påtagligen
olämplig, bör en förändring vidtagas; och då bör denna i varje
fall ansluta sig så nära som möjligt till donationens ursprungliga
syfte. För ett i juridiska ting otränat lekmannaförstånd ter det
sig som en beklaglig lucka i lagen, att den nämnda grundsatsen
inte blivit kodifierad. Men av lagens förhistoria framgår
otvetydigt, att orsaken härtill inte är någon som helst tvekan angående
grundsatsens riktighet utan den, att man funnit densamma
alltför självklar för att behöva komma till uttryck i lagen.
Att sagda grundsats inte är blott en pappersteori utan en
verkligen levande och tillämpad rättsprincip, därom vittnar ett och
annat Kungl. Maj:ts beslut från senaste tid.
Den 18 maj 1929 fällde Högsta domstolen dom i ett mål
rörande avkomsten av vissa hemman och ålfisken, som på
1200-talet av enskild man skänkts till kyrkoherden i Löderup. Frågan
gällde, huruvida denna avkomst skulle inräknas i den numera
reglerade lönen eller tillfalla kyrkoherden vid sidan av denna.
Domen fastslog den senare ordningen; och som motiv anfördes,
att lönen redan vid den tid, då donationen kom till, var ordnad
på tillfredsställande sätt, varför det måste ha från början varit
donators avsikt att bereda kyrkoherden en inkomst utöver vanlig
genomsnittslön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
