Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Donators vilja. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DONATORS VILJA 413
Dennas uppgift var emellertid redan från början ganska oklar,
och som den föga tagits i anspråk, har den stått och vuxit.
För några år sedan ingick kollegiet till Kungl. Maj:t med
ansökan om anslag ur fonden till resestipendier åt lärare, i analogi
med vad som tidigare beslutats i fråga om sådana stipendier ur
Visingsö skolegodsfond till lärare vid högre allmänna läroverket
i Jönköping. Denna ansökan blev avslagen, efter det att
kammarkollegium yrkat på fondens indragning till statsverket. Under
år 1928 ingick så läroverkskollegiet med en ny ansökan om
anslag ur fonden, denna gång till en piporgel i läroverkets
högtidssal. Nu biföll Kungl. Maj:t ansökningen efter tillstyrkande
utlåtande bl. a. av justitiekanslersämbetet. Vi ha här således
ett fall, då avkastningen av donerade medel — vare sig man nu bör
betrakta denna donation såsom enskild eller icke — har ansetts
obehövlig för det egentligen avsedda löneändamålet men i stället—trots
kammarkollegii yrkande — icke indragits till staten utan kommit
läroverket till godo på annat sätt än det ursprungligen avsedda.
Korteligen sagt: när en enskild person har donerat medel till
avlöning åt läroverkslärare, har staten ingen rätt att direkt genom
donationens indragning eller indirekt genom motsvarande
avkortning å statslönen lägga beslag på de donerade medlen, utan
dessa skola komma läroverket till godo, alltefter förut angivna
omständigheter antingen såsom lönetillägg till vederbörande
befattningshavare eller på annat sätt.
I vissa fall utgå emellertid hithörande särskilda förmåner av
medel, som anslagits inte av enskilda utan av vederbörande
kommun. Det ligger i sakens natur, att staten äger lika liten
rätt att lägga beslag på dessa medel som på en av enskild given
gåva. Även om medel av det förra slaget gäller, att de ej
skäligen kunna indragas till staten vare sig öppet eller på det
förstuckna sätt, som ligger i motsvarande avdrag å statslönen.
Även i sådana fall bör alltså full statslön utgå. Emellertid är
det ju tydligt, att då kommunen anslog medlen i fråga,
vederbörande lärarlön var ordnad på annat sätt än nu, måhända
knappast kunde betecknas som ordnad. De förutsättningar, under
vilka kommunen fattade sitt beslut om anslaget, ha således
under tidernas lopp förfallit. Under sådana omständigheter kan
det sättas i fråga, om kommunen längre är bunden vid sitt gamla
beslut. Jag vågar inte med säkerhet yttra mig om den rättsliga
sidan av denna fråga; på detta område känner jag intet prejudikat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
