Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Det nya äktenskapet. Av Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 LITTERATUR
avslutat; han övergår nu till det mera avgörande och bindande
äktenskapet, det som skall sätta barn i världen. Och det är alltsammans
mycket bra för honom.
Men vad har den unga kvinnan fått ut av ett sådant »trial marriage»?
En erotisk upplevelse, säger Russell; och hon är ju oförhindrad att börja
om igen på annat håll, hon också. Hon har emellertid icke lika lätt
för det som mannen. Hennes bästa tid har gått, och hon är icke helt
ung längre. Kanske älskar hon fortfarande, en gång för alla, den man,
som icke längre älskar henne — kvinnor ha den besynnerliga vanan
ibland. Hon har släppt sina studier; och det barn hon önskade sig
— det barn, hon varit mest skickad att föda och fostra, medan
hon ännu var ung — det fick hon icke och får kanske aldrig. Arbetet
kan icke längre fängsla henne ,så helt, som det kunde gjort, om hon
aldrig vetat av något annat: en kvinna, som varit gift i tio år, är icke
längre densamma, sorn hon var förut. Vad skall hon fylla ut tomheten
med? Nya erotiska experiment — allt kortare, allt mera
otillfredsställande? I sanning: »saa kränk en lykke hun stundom f åar», som det
står i folkvisan. Visserligen har ju ingen människa i och för sig rätt
att vara lycklig, och besvikelse i kärlek har naturligtvis alltid
förekommit. Men då den springande punkten i Russells framställning just
är, att han går in för »human happiness», torde det icke vara obefogat
att påpeka, att hans system, särskilt i vad det rör kvinnorna, snarare
predisponerar för »unhappiness» — sönderslitenhet, uppjagade nerver,
besvikelse och sorg. Det stora flertalet kvinnor äro monogami anlagda,
och stabila förbindelser pas,sa dem mycket bättre — liksom de också
säkert äro nyttigare för släktet. Litet var av oss ha väl träffat på några
bärarinnor av »the ne w morality», kvinnor, vilkas hela liv synes vara
ett enda erotiskt jäkt från backfischåldern och till långt efter det de
börjat vissna under sminket. Vare det långt ifrån mig att fälla något
slags omdöme om dessa hårt prövade personer, vilka i sanning själva
bära sitt kors med sig, vart de gå. Jag frågar blott: förefalla de
lyckliga? Sällan. Jag tror det förhåller sig så med kvinnor i allmänhet,
att de ha lätt för att bli vanemänniskor, men att detta gäller såväl
dåliga som goda vanor. Det är därför en kvinna understundom ses
»löpa linan ut» grundligare än en man. Överfört på vårt ämne: samma
kvinna, som under lugna borgerliga förhållanden kunde fört ett nyttigt
och lyckligt liv, kan, om hon mister sitt livs roder, bli en desperat
erotoman. Det erotiska området är trots allt mera periferiskt för
mannen och mera centralt för kvinnan — som är släktets bärare och
vårdare; tar hon skada på den punkten, som är hennes väsens
hjärtpunkt, mister hon lättare alldeles balansen. Vilket kan vara värt att
begrunda för dem, som äro en smula hastiga med att flytta tungan
på vågen.
På detta torde nu Russell vara böjd att svara: allt det där med att
»ta skada» o. s. v. är fullkomligt konventionellt. Och vidare kan man
inte draga några slutsatser med ledning av den generation som nu
lever. Det rnåste skapas en helt ny generation, på grundval av en
grundligare och fördomsfriare sexuell upplysning ända från den tidi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
