Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Det nya äktenskapet. Av Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 421
gaste barndomen. Dessa nya unga skola ha en helt annan möjlighet
att handskas med de sexuella problemen än vi.
Jag skall inte disputera med Russell om vad ,som är konventionellt
eller icke konventionellt; det blir alltid en personlig omdömessak. Och
beträffande den kommande generationen torde vi kanske också göra
klokast att uppskjuta vårt avgörande någon tid — en mansålder eller
så. Åtminstone beträffande England, som tycks vara ett »efterblivet»
land. Kravet på sexuell upplysning började hos oss resas för c:a 30
år sedan, och jag tycker vi ha blivit bönhörda över hövan, utan att
några större under därför synas ha skett! Det förefaller också
märkvärdigt, att tron på upplysningens nästan undergörande makt
fortfarande kan vara så stor hos en tänkande människa, som dock har
hela historiens läromaterial att tillgå. I fråga orn naturdrifterna (och
jag tänker här icke enbart på sexualiteten) hjälper det icke att enbart
veta (eller tro sig veta) vad som är rätt; det behövs också en
målmedveten uppfostran av viljelivet, och vissa självbetvingande moment
kunna där icke undvaras! Russell säger på ett ställe ungefär så här:
naturligtvis måste det alltid finnas en sexuell moral, men denna torde
mera böra inriktas på att ej kränka andras självbestämmelserätt än
på personlig »self-control». Bevisskyldigheten synes åligga den, som
kommer med ett så pass vittutseende påstående. Tills vidare föredraga
vi av den äldre generationen att tro, att personlig »self-control»
fortfarande behövs.
Det skulle vara frestande att på många andra punkter upptaga
Russells framställning till diskussion; men någon gång måste man ju sluta.
Ibland händer det, att man rycks med och tycker, att det han säger
just där är nästan sant; men i detta »nästan» kan vid närmare
påseende hela skillnaden ligga. Så är det t. ex. när han i det vackra
kapitlet »Kärlekens plats i människolivet» säger, att kärleken är den
enda tillflykt människan har undan den ensamhetskänsla, som förr
eller senare griper oss alla. Det är ju sant — om man nämligen icke
ser det i det Russellska sammanhanget. Ty om man älskar i dag en
och i morgon eller om ett år en annan, hur kan kärleken då bli någon
hamn — och var får den rymden av evighet över sig? Den oändliga
känslan av rö för ett sargat sinne, som ligger i tanken: »Alla andra
kunna svika, men en sviker aldrig» — vad blir det av den?
Må det tillåtas mig att som en avslutning för tredje gången
återkomma till det i Russells framställning, som intresserat mig mest: »the
trial marriage» — men kalla det kamratäktenskapet, därför att i
skiftningen av namn ligger något av skiftningen i vår uppfattning. Det
blir nog ändå någonstädes där i trakten, som reformerna skola arbeta
sig fram. Tidiga äktenskap, byggda på principen inbördes hjälp och
anspråkslösa materiella fordringar, men med önskan och god vilja att
förbindelsen skall hålla — så finns det nog också större utsikter till
att den verkligen håller! Däri ligger också, att man icke ryggar
tillbaka för att, när någon tid gått och det icke finns några ekonomiska
eller andra verkligt avgörande skäl för motsatsen, sätta barn i världen.
Att barnet blir ett »band», däri kan icke ligga något avskräckande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
