Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Från skråtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år fira trehundraårsminnet av sin instiftelse. Det är också av denna
orsak som skriften tillkommit. Varken uppdragsgivarna eller
författaren ha emellertid siktat emot en publikation av rent facklig
beskaffenhet, d. v. s. upptagande fullständiga namnlistor över ämbetet
tillhörande personer, detaljundersökningar över deras biografier och verk,
studier över yrkets ekonomiska förhållanden m. m. Det huvudsakliga
bestämmande intresset har varit det kulturhistoriska. Författaren har
i främsta rummet strävat efter att giva en levande bild av
bokbindaryrkets förhållanden under äldre tider. »Skråets liv dag för dag»,
som han själv säger i sitt förord, utgör det väsentliga av skildringens
innehåll.
Vid 14 eller 15 års ålder började den blivande bokbindaren sin
bana som lärpojke hos någon av skråets mästare, sedan man i
sittande ämbetssammanträde med noggrannhet prövat om han över
huvud taget alls var behörig att upptagas i ett kristeligt och
allvarligt skrå, d. v. s. om han var av äkta börd, kunde läsa och skriva
och bekände »denn rätta sanna Christeliga troo och religion, alldeles
lijkmätigh medh dhenne här uthi Rijkett genom Gudz nådighe
beskydd widh macht holles och brukas». Skulle vederbörande befinnas
»medh någonn främmande skadeligh och fördömd sect wara bekaiadh
eller förmengdh» var hans bana från början omöjliggjord. I det strängt
ortodoxa 1600-talets Sverige förstod man sig icke på skämt i
trosfrågor, och hantverksämbetena följde i dessa punkter troget och lojalt
den rådande rikstraditionen. Lärotiden var säkerligen i de flesta fall
ett martyrium för de unga adepterna i yrket. Den mästare, som
»uthi dryckenskap eller elliest af blotta ondsko» illa slog eller
oskäligen hanterade sina lärpojkar, var visserligen enligt skråstadgan
förvunnen till böter, men som författaren framhåller var det säkerligen
mycket svårt för den förfördelade att i detta fall prestera en för de
övriga mästarna fullt bindande bevisning. Fyra eller fem års hårt
slavliv var sålunda i regel det första stadiet i yrkesutövningen. Först
då äntligen gesällvärdigheten vunnits tedde sig aspekten avsevärt
ljusare. Själva receptionen var visserligen oftast både kostsam och
besvärlig — man har ett livligt intryck av att de på 1700-talet så
populära hemliga sällskapen, ej minst frimurarna, lånat åtskilligt av sina
mystiska ceremonier från de gamla skrånas gesällupptagningar — men
när dess mödor äntligen voro övervunna hade den nyblivne gesällen
nått en ståndpunkt, där han verkligen kunde göra ett personligt
inflytande gällande. Att överfalla en gesäll med »nesliga och
förachteliga ord», som mäster Henrik Keyser gjorde i oktober 1670, gick
ingalunda för sig; då reagerade skrået omedelbart och ådömde den
hetsige mästaren dryga böter. Gesällvandringarna med deras
mångahanda äventyr och erfarenheter i främmande länder bidrogo väl också
till att vidga synpunkterna hos de unga yrkesutövarna.
Så småningom återkommo gesällerna till sina hemorter för att
avvakta genom dödsfall uppkommande ledigheter bland mästarna — den
enda möjligheten för dem att själva nå upp till de privilegierades slutna
krets. Först måste dock mästerprovet avläggas, och detta var icke så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
