Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - Från skråtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätt, bland annat av den anledningen att bestämmelserna om de böcker
som skulle bindas bibehållits oförändrade sedan gammal tid och
därför ofta voro ytterligt svåra att genomföra. Sebastian Münsters
Cosmographie, Dahlbergs Suecia Antiqua, »Weimarske bibeln» (en tysk
bibelupplaga in folio från 1600-talet), Pufendorfs De rebus a Carolo
Gustavo gestis och åtskilliga andra liknande arbeten blevo med tiden
nästan omöjliga att anskaffa, och gesällerna hemställde därför att
mästarna gunstbenäget ville medgiva deras utbytande mot andra, ur
bokbinderiteknisk synpunkt likvärdiga böcker. Men på det örat
ville de konservativa mästarna icke gärna höra. När en stackars
gesäll år 1762 begärde att få avlägga sitt mästerprov, tillspordes
honom om han också hade »the wanl. exemplaren», vartill han
genmälde att han hade dem allesammans »undantagandes Weimarsche
Bibelen, hvilken nu icke skall fås till kiöps, eij heller skola
Bokhandlarena kunna then ifrån Tyskland införskaffa». Men detta skäl, ehuru
väl i och för sig avgörande, behagade icke alls de värdiga mästarna
vid ämbetslådan, hvilka tvärtom funno för gott att med all ämbetets
auktoritet dekretera, att sökanden ofrånkomligt måste vara med de
bestämda böckerna försedd »eller i annan händelse med
mästerstyckes tillträdande uppehålla». Men med tiden blev en dylik
oresonlighet icke längre möjlig. De nedärvda bestämmelserna ändrades och
modifierades allt mer och mer, ända därhän att man till slut ej sällan
vid mästerprov använde böcker så pass aktuella som
Vetenskapsakademiens handlingar, Dalins Argus och Kajsa Wargs kokbok. För
den gesäll, som avlade provet, var denna ändring till stor välsignelse,
i det att han nämligen därigenom fick möjlighet att till sin egen
välförtjänta profit avyttra åtminstone några av sina mästerstycken.
Mellan gesäller och mästare rådde nog i regel ett relativt gott
förhållande. Intresset för yrkeshedern verkade som sammanhållande
element, och känslan av att tillhöra ett slutet samfund drev
vederbörande att i trots av mer eller mindre bittra enskilda konflikter dock
ena sig och bilda front gent emot alla utomstående. Ofta samlades
man väl också i gemensamt intresse för själva yrkesarbetet.
Otänkbart är, att skråtidens hantverkare skulle kunna ha uppnått en sådan
konstnärlig nivå som enligt vad bevarade arbeten oförtydbart omvittna
ofta varit fallet, om icke en verklig kärlek till själva arbetet besjälat
dem. Detta hindrade naturligtvis icke att sinnena runno till, då
någon mästare visade tendenser att, som det hette, »reta och förtrycka
Gesällskapet». Då gick det hett till på stämmorna, så exempelvis en
gång i april år 1741, då gesällen »munsjör» Michel Bolin i
vredesmod »sprungit över bordet, säijandes sig giöra det och det i
Åldermannen, Lådmästaren, Lådbisittarne och hela Embetet samt
sönderslagit ett bord och en spegel, Åldermannen tillhörige». Men dagen
efter voro väl i regel dylika sammanstötningar glömda. Icke för intet
levde man ännu i den tid, då »ett gott och ärligt rus» ansågs tillhöra
livets på en gång angenämaste och oskyldigaste njutningar.
Slutkapitlet i Silfverstolpes arbete, som avhandlar skråväsendets
definitiva avveckling och den nya tidens inbrott i bokbindaryrket, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
