Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 okt. 1930 - De tyska riksdagsvalens innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, på vilka man kastat ansvaret för detta samhällets tröstlösa
nödläge. Och så har man röstat med det ena omstörtnings- och
ytterlighetspartiet eller med det andra, de nationellt betonade därvid helt
naturligt hellre med »Nazis» än med bolsjevikerna. Från båda dessa
partiers folkmötestribuner har det dundrats i nästan samma ordalag
mot kapitalismen och den internationella storfinansen, vilka framställts
som det tyska folkets snikna förtryckare. På nationalsocialistiskt håll
har denna förkunnelse ytterligare förenats med en stark dos
antisemitism: judarna äro skuld till Tysklands elände, judarna som
inkassera skadeståndspengarna och med Ivar Kreuger som bulvan
genomdrivit tändsticksmonopolet, judarna, som uppfunnit marxismen för
att förgifta den tyska folksjälen. Men Tyskland börjar vakna. Det
har funnit sin Lohengrin, den oövervinnelige hjälten, i Adolf Hitler.
Följen honom, och han skall leda tyskarna till härlig seger! Inga
slavtributer till utlandet mera! Inga räntor till inhemska
kapitalistockrare! Bröd och arbete åt det skapande folket! Sådan har
nationalsocialisternas valförkunnelse, enkel och bestickande, varit, och
den har främst riktats till den fattiga lägre medelklassen och till de
arbetslösa. Hitlers anhängare ha ej som Hugenberg talat om
»Potsdam-andan» och kejsardömets återställande. De ha i stället vädjat till
den tyska »urkraften» och framställt sin rörelse som en allt betvingande
vårstorm, vilken sopar bort det gamla och multnande och förebådar
upprinnelsen av en ny tysk lyckodag. Schwungen och farten i denna
till ytterlighet förenklade deklamatoriska demagogi ha ryckt tusenden
och åter tusenden av de politiskt febersjuka med sig, och så vann
österrikaren Adolf Hitler, själv som utlänning ej valbar, sina 107
mandat. Nästa tyska riksdagssession lovar att bli bullersam, när den
börjar den 13 oktober, sedan man skaffat nykomlingarna platser i den
redan förut alltför trånga riksdagssalen och hunnit förfärdiga
pulpetlock åt de nya lagstiftarna att hålla konsert med, när de föraktade
mellanpartiernas män återupptaga de tråkiga debatterna om
budgetdeficit och nya skatter för täckning av balanser. Parlamentarismen,
hårt ansatt i många länder, har synbarligen även i Tyskland att
motse en kris. Skola »de förnuftiga» visa sig kraftiga nog att få bukt
med den tyska »feberkurvan»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
