Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILL FRÅGAN OM »KRIGETS NATUR»
OCH DET EKONOMISKA KRIGET
av förste arkivarien i utrikesdepartementet fil. dr TORSTEN GIHL
I motiveringen till en av de första internationella
överenskommelser, vari man under modern tid sökt verka för krigets
humanisering, nämligen Petersburgs-deklarationen av 1868, finner man
det uttalandet, att det enda rättmätiga mål, som staterna böra
uppställa för sig under ett krig, är försvagande av fiendens
stridskrafter. Det förefaller sannolikt, att detta uttalande formulerats
under inverkan av en uppfattning om krigets väsen, som
åtminstone från senare hälften av förra århundradet spelat en ganska
dominerande roll inom den europeiska folkrättsdoktrinen — den
uppfattning enligt vilken kriget uteslutande är ett förhållande
mellan staterna, men däremot icke mellan deras enskilda
medborgare; staterna hava att utkämpa kriget med sina för detta
ändamål organiserade stridskrafter, medan deras befolkning i övrigt i
princip bör bli oberörd av kriget. Denna uppfattning leder sitt
ursprung från Rousseau, som i Contrat social uttalade följande
sats: »Kriget är icke ett förhållande mellan individ och individ,
utan ett förhållande mellan stat och stat, vari privatpersonerna
endast tillfälligtvis äro fiender, icke som individer, icke ens som
medborgare, utan som soldater ... En stat kan till fiender endast
hava andra stater, och icke individer, eftersom man icke kan
tänka sig något verkligt förhållande mellan föremål av olika slag».
Och Rousseau tillägger, att denna princip överensstämmer med
grundsatser som bestått i alla tider och med den praxis, som
ständigt följts av alla civiliserade nationer.
Detta sistnämnda påstående var i alla händelser fullständigt
oriktigt. Den folkrättsdoktrin, som förefanns på Rousseaus tid
liksom under föregående tider, stod på en motsatt ståndpunkt mot
hans. Grotius förklarade att »om krig är förklarat mot den som
har högsta makten inom en nation, så anses kriget därmed också
förklarat mot alla hans undersåtar, liksom även mot hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0449.html
