Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skillnaden mellan den engelska och den kontinentala
folkrättsdoktrinen ligger således icke så mycket i en olika uppfattning
om vad som utgör krigets lagar och bruk, som fastmera däri att
de kontinentala författarna i spetsen för sin lära om kriget satt
en tes, som enligt engelsk uppfattning icke stämmer med
verkligheten, sådan den framträder i dessa lagar och bruk. Till och
med i den punkt, som är föremål för mycken tvist mellan de
båda folkrättsskolorna, nämligen behandlingen av fientlig
egendom i sjökriget, äro båda parterna i själva verket ense om, att
fientliga fartyg och därå befintlig fientlig egendom är
underkastad konfiskation — skillnaden ligger däri, att vissa, ehuru långt
ifrån alla, av de kontinentala författarna de lege ferenda
yrka på okränkbarhet för fientlig privategendom till sjöss och
stödja detta yrkande med argument hämtade från Rousseaus
teori; å andra sidan är det uppenbart, att ett viktigt motiv för de
engelska författarna att motsätta sig denna teori är just att de
önska vidmakthålla den traditionella sjökrigsrätten.
Det kan svårligen förnekas, att det ligger ganska mycket
berättigande i engelsmännens uppfattning, att den Rosseauanska
teorien är skäligen verklighetsfrämmande. Åtminstone måste en
teori, enligt vilken de stridande äro fiender »icke som medborgare,
utan som soldater» te sig rätt besynnerlig för dem, som
upplevat de stora värnpliktsarméernas jättekamp i det krig, som
Ludendorff i sina krigsminnen karakteriserat så: »Var härens
och flottans kraft började och folkets slutade kunde i det nutida
kriget icke längre urskiljas. Värnkraft och folk voro ett,
världen upplevde folkkriget i detta ords bokstavliga mening».
Den Rousseauanska teoriens tillkomst blir förståelig först om
man tager i betraktande de tidsförhållanden, varunder den
uppstod. 1700-talet var den absoluta furstemaktens och
kabinettspolitikens gyllene tid. I en tid, då furstarna i enlighet med den
patrimoniella uppfattningen kunde byta landsdelar såsom ett par
godsägare byta ägor, då krigen ofta kunde begynna utan någon
för folkets stora massa begriplig anledning, kunde det med en
viss rätt påstås, att ett krig var något, vari folket icke hade någon
egentlig del. Krigen fördes ju också av små yrkesarméer, och
hos dessa understundom av utlänningar sammansatta trupper
var egenskapen av soldat onekligen mera framträdande än den
av medborgare. Och då yrkesarméerna naturligt nog icke voro
besjälade av någon nationell hänförelse, utan i stället av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
