Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Till frågan om »Krigets natur» och det ekonomiska kriget. Av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha gällande kraft. Om detta förfarande skulle intet vara att säga,
om det blott funnits allmänt erkända regler om de neutralas
rättigheter, om vad som skall anses för krigskontraband etc., men
så har som bekant ingalunda varit förhållandet. För att blott
beröra frågan om kontraband, så ha ju kontrabandslistorna
ständigt varierat i olika länder och under olika krig, och som frågan,
huruvida ett uppbringat neutralt fartygs last utgör kontraband,
avgöres av det krigförande landets prisdomstolar och efter dess
kontrabandslistor, så kan det ju lätt inträffa, att ett neutralt
fartyg, som ger sig ut till sjöss i förlitande på sitt hemlands
förordning av vad till handelns och sjöfartens betryggande
iakttagas bör, råkar ganska illa ut. Och då den neutrala stat, som
utfärdat en dylik förordning, därmed måste ha iklätt sig en viss
förpliktelse att skydda sina undersåtar, om dessa iakttaga
förordningens bestämmelser, så ligger däri ett frö till ständiga
konflikter mellan de neutrala och de krigförande staterna.
Enligt de grundsatser för neutraliteten, som 1793 gjordes
gällande av Förenta Staternas dåvarande utrikesminister Th.
Jefferson, innebar neutraliteten, att den neutrala statens regering hade
att iakttaga full opartiskhet och således ej hjälpa någon av de
krigförande, liksom ej heller tillåta att det neutrala territoriet
fick bli skådeplats eller utgångspunkt för krigshandlingar etc.,
men däremot hade den neutrala staten ingen anledning att blanda
sig i sina undersåtars göranden och låtanden i anseende till
export och fraktande av krigsmaterial eller andra
kontrabandsvaror o. s, v. Det blir respektive krigförandes sak att efter
bästa förmåga hindra detta krigsmaterial att nå fram till
motståndaren; den neutrala statens regering har ingen skyldighet
att stå till tjänst härmed. Denna uppfattning har sedermera
konsekvent hävdats av Förenta Staterna och upprätthölls ju
även under världskriget, så länge dessa voro neutrala. I
jämförelse med den väpnade neutralitetens principer erbjuda dessa
grundsatser mycket påtagliga fördelar, och de hade också före
världskriget hunnit bli tämligen allmänt accepterade inom
folkrätten, såsom bl. a. framgår därav, att de upptogos i de 1907 i
Haag avslutade konventionerna om neutrala staters rättigheter
och skyldigheter. I dessa säges det nämligen uttryckligen, att en
neutral stat icke är skyldig att hindra exporten eller transiteringen
av krigsmaterial. Och denna princip vidmakthålles ännu i den
i Genève 1925 avslutade vapenhandelskonventionen, vari det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
