Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det judiska Palestinas återuppbyggande. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tappra. De icke-palestinensiska judarna skulle försvinna
genom assimilation och med dem judefrågan.
Denna skrift var på en gång naiv och storslagen. Herzl
underskattade enormt kolonisationsverkets svårigheter och räknade
med en snabb massemigration av de väldigaste mått, men detta
misstag innebar i viss mån en fördel av samma art, som då
Kolumbus företog sin berömda upptäcktsfärd västerut i tro att
världshavet var långt mindre brett, än det i själva verket är.
Likaså var Herzls hela uppfattning av det judiska problemet
ensidigt politisk. Men denna ensidighet var i viss mån
nödvändig. Just hans förfäktande av att det judiska folket vore en
rent världslig enhet var det, som verkade så revolutionerande.
Det är för övrigt att märka, att ehuru Herzl varken var eller
ville vara en profet utan en diplomat och politiker, han dock
utövat ett andligt inflytande på det judiska folket, som endast
få före honom. Liksom en annan av 1800-talets stora judar,
Benjamin Disraeli, var han på en gång en realpolitiker, som
älskade massiva fakta och avskydde sentimentalt, förljuget
frasmakeri, och ett stycke av en skald och poet, som på ett gripande
sätt förstod att vädja till det fantastiska och storslagna i
människonaturen. Så blev han det nittonde seklets judiska
Dexippos-gestalt. Kanske hans största betydelse ytterst ligger i den
entusiasm för den judiska saken, som hans personlighet och skrifter
väckte hos den judiska ungdomen. Men bland de då i de
väst- och centraleuropeiska församlingarna härskande ortodoxa eller
liberala judarna väckte zionismen en storm av hån och
förbittring.
Den 29 augusti 1897 sammankom i Basel den första
zionistkongressen, som i följande ord angav zionismens program:
zionismen strävar att åt det judiska folket skapa en
offentligrättslig, garanterad hemvist i Palestina. Sett i belysning av vad
som sedan skett, torde denna kongress kunna betecknas som
epokgörande i judisk historia.
Av de senare zionistkongresserna under Herzls tid är den
viktigaste den av 1903, då man ehuru med knapp majoritet och
mot östjudarnas protester beslöt att lyssna till Chamberlains
anbud att upplåta Uganda till judisk kolonisering. Att man gick
med därpå, hade sin orsak däri, att sultanen icke ville lämna
judarna den charter, utan vilken Herzl ansåg det lönlöst att
begynna verket i Palestina. Uganda visade sig emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
