Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det judiska Palestinas återuppbyggande. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stor judisk befolkning därstädes synes också därför önskvärd ur
brittisk synpunkt, att England nu står i begrepp att göra Irak och
troligen snart även Egypten till i viss mån självständiga land.
Tillsammans med de redan nu självständiga arabiska rikena skulle
dessa då komma att utgöra ett sammanhängande arabiskt block,
som skulle spärra vägen från Konstantinopel till Kairo, och
Palestina måste enligt mångens mening tillförsäkras ett England
obrottsligt bevåget folk, emedan, som världskriget visat, detta
lands besittning är nödvändig med hänsyn till Suezkanalens
skydd. Den kände konsthistorikern, forskningsresanden,
orientkännaren och parlamentsledamoten Sir Martin Conway avslutar
med följande ord en intressant tidningsartikel om den
brittisk-judiska Palestinapolitiken: »Judarna ha kommit till ett
vanvårdat, tunt befolkat, genom årtiondens usel förvaltning ruinerat
land. De ha medfört dit två värdefulla ting: kapital och
framtidshopp. De ha skapat otaliga företag. Under deras händer
blomstra öknar upp. De göra förödd jord åter fruktbar. De
skaffa arbete åt de invandrade och öppna dörrarna för den
inhemska befolkningen. Det är mandatärstatens plikt att befordra
denna utveckling, ej att störa den. Uppfyller den denna plikt,
komma arabernas ögon att öppnas för vad de hittills varit
blinda för».
Den engelska pressen företer de mest skiftande ståndpunkter
till dessa frågor. Den av lord Rothermere ledda
Northcliffepressen går in för en antizionistisk Palestinapolitik, medan Lloyd
George närstående organ, framför allt Manchester Guardian,
stödja de zionistiska strävandena. De flesta tidningar intaga
ännu en avvaktande hållning. Men den brittiska
Palestinapolitiken har alltsedan augustioroligheternas kuvande varit av den
art, att den väckt tillfredsställelse hos araberna men de största
farhågor bland judarna, låt vara att den arabisk-palestinensiska
delegationen, som för några månader sedan sändes till London
för att utverka bl. a. Balfourdeklarationens upphävande, icke
nådde sitt mål. Som arbetarepartiet i allmänhet och Mac Donald
i synnerhet tidigare visat den största sympati för de zionistiska
strävandena, förefaller det, som om ej ministären utan Colonial
Office f. n. utövade det största inflytandet på Palestinapolitiken.
För att utröna orsakerna till augustioroligheterna och medlen
att förhindra deras upprepning tillsatte regeringen hösten 1929
en kommission, som bestod av Sir Walter Shaw, ordförande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
