Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 HENRY OLSSON
och resultat, samma decennium skrev Alfhild Agrell folklig
Norr-landsnovellistik, och då Molin i Julkvällen 1891 tryckte S jul, stod
han där sida vid sida med de tendensfria realistiska
folklivsskildrarna Frans Hedberg. August Bondeson och Henrik Wranér.
I oktober 1891 — ungefär samtidigt med Molins brev till
Bergström — invigdes Skansen. Det börjande 90-talets
hembygdsorientering hade fått sitt monument. Hur tanken gripit sinnena,
framgår exempelvis av en uppsats av Gustaf af Geijerstam, Hur
tankarna komma och gå, Intryck från Skansen, intagen i första
häftet av den nystartade Ord och Bild 1892. Han kallar där
Hazelius’ skapelse en stor folklig dikt, omsatt i realiteter, han
talar om det sublima i denna andas kraftiga enfald och om det
primitiva som en räddning undan tidens pessimism, han ger en
tolkning av olika landskapslynnen, framkallar synen av
kyrk-båtar på Siljan och barndomsminnen från järnbruket i
Västmanland, han talar i anslutning till sin släkting Geijers Den lille
Kölar-gossen om folklore och vildmarksmystik bland Bergslagens kolare
och ger slutligen några bilder ur lapparnas liv kring klara
fjällsjöar och vitskummiga bergbäckar. Det är själva banerföraren
i Det unga Sverige, som gripits av den nya tidsutvecklingen.
Undan 80-talets problemdebatt, som i själva verket mycket litet
passade honom, längtar han till det primitiva och rofulla och
finner en tillflykt i 90-talets provinsialism. Tendensen går f. ö.
rätt långt tillbaka i hans utveckling. Skall man döma av hans
självbiografiska teckning i När vi började, hade han redan då
han skrev första delen av Fattigt folk känt sig som en
kulturtrött man, en smula oppositionell mot sina litterära vänner: »Jag
kunde ha gjort ett nytt program af programlösheten». Vill man
följa Geijerstams utveckling fram mot den tidpunkt, då han
börjar intressera sig för Pelle Molin, kan man som utgångspunkt
välja hans essaysamling Nya brytningar, fem literära föredrag,
publicerad 1894. Jag nämner bland de här behandlade ämnena
studien över Juhani Aho, bl. a. därför att intrycken från hans
tre år tidigare Norrlandsresa där bryta igenom. Han börjar först
ined en skildring av den storslagna norska naturen vid Trondhjems
-fjorden, vilken en sommardag »ger detta fylliga, varma intryck,
som strömmar genom Björnsons lyrik, där vallhjonets lur ger eko i
bärgen, där solen strålar och naturen lyser af
hälgdagsstäm-ning». Han fortsätter med en flera sidor lång resebeskrivning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
