Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELLE MOLIN OCH NORRLANDSSKILDRINGEN 487
—95, som är en till ytterlighet litterär produkt. Enligt Attorps’
plausibla tolkning utgår också denna från de grundläggande
norska impulserna, vilka emellertid genom ett inflytande från
Selma Lagerlöf dragits över i starkt romantisk riktning. I fråga
om själva Gunnelgestalten synes f. ö. ännu ett element ha
tillkommit; det finnes i Molins teckning ett drag av medkänsla
med det alltför veka och av gripen indignation inför det
besudlade, som snarare för i minnet Frödings kvinnogestalter än
Värmlandssagans firade adelsdamer. Jag påpekar slutligen som
en stilkuriositet de egenartade färgförnimmelserna i
Gunnelhistorien och det likartade stycket Ådalens poesi: »En historia är
violett och vemodig med dunkla figurer, som röra sig i
skymningen. En annan är blixtrande gul i skimrande söl ... En
tredje åter är blågrå. Det är historien, som händer i en insjös
dimma en höstmorgon. Lommen skriker gärna i en sådan».
Enligt flera uttalanden har Molin varit en ivrig läsare och
beundrare av Törnrosens Bok, och möjligen vittnar ett och annat
drag om att han tilltalats av romantiken i verk som Hermitaget,
BjÖrninnan och Sviavigamal; i det anförda stycket har man ju en
fullkomligt slående motsvarighet till de berömda
sinnesanalogierna hos Almquist.
Från den norska nationalromantiken och de Lagerlöfska
sagostigarna har Pelle Molin — i och med de tre berättelserna En
fridens förmiddag, Kams och Tack skall du ha 1894 —
återvänt till verklighetsskildringen. Dock till en realism av annan
art än i Sjul och Kärnfolk. Som redan Böök antytt men Attorps
med bindande argumentering utfört, har Björnson i dessa
noveller fått ge vika för Strindberg och Mark Twain. Molin har
därmed i viss mån återvänt till en ursprunglig ståndpunkt.
Under sin journalisttid i Hernösandsposten 1884—86 hade han
nämligen gått i Strindbergs realistiska skola; som Attorps visat, är
berättelsen Huru de slutat läsa sina aftonböner, införd i
tidningen 5 dec, 1884, skriven under tydligt inflytande av novellen
Dygdens lön i Giftas. Vid närmare undersökning skall man finna,
att Molin sökt anknytning just till de ordalag i Dygdens lön,
som ansågos falla under paragrafen om religionsbrott. Som
bekant riktades åtalet mot Strindbergs hånfulla uttalande om
konfirmationen: »Högstedts pickardon och Lettströms majsoblater»,
och hos Molin heter det på motsvarande sätt: »Kan ni tänka er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
