Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 HENRY OLSSON
att pickardonet smakade fotogen?» Saken är så mycket mer
anmärkningsvärd, som Hernösandsposten ganska energiskt tagit
parti mot Strindberg och samma nummer, där Molins novellskiss
förekommer, har en insändare från Övre Ådalen, där
redaktionen tackas för sin hållning i Strindbergsfrågan. Också i ett
tidigare brev till systern Terese 27 nov. visar Molin sitt en smula
agitatoriska intresse för denna sak. Han framträder här som en
anhängare av Det unga Sverige men på samma vulgärradikala
sätt som tidningen Budkaflen, för vars medverkan riktningen
själv betackade sig — en ståndpunkt som han efter vissa tecken
att döma även framdeles behållit.
Vill man fortsätta analysen av dessa tidiga journalistkåserier,
kan man vid sidan av Strindbergsinflytandet troligen också spåra
ett annat, indirekt härrörande från Mark Twain. Molin har
nämligen denna tid varit en livlig beundrare av Sigurds kåserier i
Smålandsposten, som regelbundet infördes i Hernösandskollegan,
och har i tvenne artiklar 21 dec. 1885 och 30 jan. 1886 givit
luft åt sin uppskattning. Från den burleska kvickheten — en
omplanterad Mark Twain-stil — hos Sigurd utgå tydligen också
Molins kåserier, som därmed äro en första kriaövning i den genre
han skulle fullända i de senare mästerverken, de humoristiska
novellerna. Pelle Molin var som bekant icke ensam om denna
smak, lärjungeskapet var tvärtom för en samtida kåsör nästan
oundvikligt. En annan och större diktare, som samtidigt gjorde
subalterntjänst i landsortspressen, Karlstadstidningens kåsör Gustaf
Fröding, har med ett visst vemod konstaterat, att den svenske
Mark Twain »lagt sig till med all stollig rolighet som finns
i vårt ledsna fädernesland, och när därför tidningarna behöva
muntra upp de gäspande prenumeranterna, så måste de göra
inbrott i Sigurds välförsedda kaleidoskop och hugga sig en bit eller
två». Jämförelsen har mera än kuriositetsintresse. Ungefär
samtidigt som Pelle Molin skrev sina Jonas Lundmarkshistorier
publicerade Fröding sin dikt Lelle Karl-Johan, där samma busfrötyp
varieras. Frödings hjälte hade tidigare figurerat i trenne
tidningskåserier Menageriet, Trätofflorna och Markatts-Kalle 1891
—92. En enda jämförande blick avslöjar den nära släktskapen
mellan Kalle och Jonas Lundmark. Båda ha det lite knalt, äro
löjeväckande klädda och ha hetlevrade, morska mammor, som
huta åt dem, men båda ta skadan igen genom sin uppkäftighet,
sitt glansfulla hanterande av fula ord och drastiska häpnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
