Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PELLE MOLIN OCH NORRLANDSSKILDRINGEN 489
väckande svordomar såväl som av krut och knalleffekter, båda
slutligen avhandlas i ett slags anglosachsiskt korrekt och
intresserad ton.
I själva verket spelade de amerikanska humoristerna i 70—80
—90-talens litteratur en roll, som man nu har svårt att göra
sig någon föreställning om. I vilken flödande mängd
översättningarna från 70-talets början vällde över boklådsdiskarna, kan
man exempelvis inhämta i R. G:son Bergs bok Moderna
amerikaner. Till översättarna hörde som bekant Strindberg, som
enligt titelbladen bär ansvaret för ett par delar i sviten Amerikanska
humorister 1878—79; i en egenhändig anteckning i Kungliga
Bibliotekets exemplar av volymen 1878 har han själv avvägt sin
insats i översättningsarbetet, vari också hans hustru och en tredje
person deltagit, och samtidigt riktat ett hugg mot förlagets
annonsering av verket. I hans självbiografi för 1873—74 finnes
ett bekant uttalande om dessa författare, som han säger sig
ha tagit »på allvar, ty det var allvar»: »Där var allting
behandlat och skärskådat från nutidsståndpunkt, och följaktligen blev
allt bosch! Amerikanarens realsinne hade i kampen för tillvaron
genomskådat livets sanna betydelse; rensad från alla
hallucinationer, alla ideal och all romantik, insåg han livets relativa
och himlens absoluta intighet, och nu log han ett brett löje över
hela den gamla kulturen». Den proklamerade åskådningen
återfinnes, som Böök och Göran Lindblad visat, i Röda rummet och
Det nya riket; i det förra verket möter man redan ett av
amerikanarnas oftast återkommande motiv, driften med den populära
religiositeten, som sedan upptagits av Pelle Molin och Albert
Engström och f. ö. också av Fröding. Det finns ett lustigt
vittnesbörd om att Heidenstam uppfattat dessa amerikaner på ett
liknande sätt som Strindberg. I Endymion låter han nämligen
den skeptiskt godmodige mister Harven, en amerikansk
humoreskförfattare, vara väktaren av fornglädjens spillror; han tror
inte på mycket, en bergfast övertygelse är i hans ögon »liktydig
med en förhårdnad hjärna, vilken är oemottaglig för
oliktänkandes motskäl»; det är i verbalt liknande formulering samma ideal,
som Heidenstam framställt i Vallfartsstycket Den ombytlige,
vilket enligt Böök åsyftar Strindberg. Att också Per
Hallströms tidigaste noveller trots all temperamentets olikhet
influerats av den barocka amerikanska humorn, har redan antytts
av Ola Hansson i Nordisk revy 1895. Sina närmaste själsfränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
